Bo Hallqvist är medicinskt ansvarig på Haparanda vårdcentral, som länge har haft landets högsta ohälsotal. På vårdcentralen finns inga konkreta förberedelser för rehabkedjan, säger han, och inga särskilda medel avsatta.
– Men vi har en mental beredskap.
Bo Hallqvist är också försäkringsläkare, ett uppdrag som från och med den 1 juli heter försäkringsmedicinsk rådgivare. Dessutom är han omstridd debattör, känd för att ifrågasätta långa sjukskrivningar.
Bo Hallqvist är »mycket, mycket nöjd« med rehabkedjan och de nya reglerna, som han menar blir enklare att följa, på sikt.
– Det är bra att vi sätter arbetsförmågan i relation till hela arbetsmarknaden och inte till jobb som inte längre finns, till exempel skogsarbetare vars arbete ersatts av maskiner.
– Långtidssjukskrivningar kan oftast inte ifrågasättas vid insjuknandet, men de har ofta startat i en situation som är körd för längesen. Och de flesta har någon form av arbetsförmåga. Problemen uppstår när försörjningssättet konserveras. Och läkarna har varit oerhört tyngda av att se människor fastna i sjukrollen som försörjning, säger han.
I Haparanda har man mycket »inflyttad ohälsa« från södra Sverige, personer som blivit sjukskrivna från ett jobb i Mellansverige och flyttar hem eller nära finska gränsen. Någon kanske har ett gammalt torp som de vill renovera, berättar han. Långtidssjukskrivningar är vanliga.
– Det är en provokation med en person som är sjukskriven i tre och ett halvt år och som kan åka slalom i Riksgränsen, dyka på Mauritius, odla jordgubbar och gud vet allt. Det finns många sådana exempel i sådan här bygd.
En person med hjärtinfarkt är sjukskriven tre gånger så länge i Haparanda som i Småland, säger han.
– Det ändras nu och det är bra.
Men övergången till de nya reglerna kommer att innebära en press på läkarna.
– Det blir ett ökat tryck på läkarkåren och lite stökigare under ett eller två år. Sedan kommer reglerna att följas mer strikt, tror han.
– Gamla fall blir som nya. »Kronikerfall«, inom citationstecken, kommer att flyta upp till ytan nu och ofta är deras sjukdom inte längre funktionsnedsättande. Detta kommer att svida, de kommer att tvingas bli aktiva på nytt. De kanske inte kan bo kvar på torpet i Kalix, utan måste åka till Umeå eller Stockholm och jobba.
Han tror att det kan bli tuffa diskussioner för distriktsläkare som bedömer att en långtidssjukskriven patient faktiskt har någon typ av arbetsförmåga, vilket betyder att patienten i princip förlorar sin sjukpenning. Han tänker sig följande replikväxling:
Patienten: »Menar du att jag ska åka och jobba i Tylösand?!«
Läkaren: »Det är upp till dig, men du har delar av dig som kan jobba.«
– Den diskussionen kommer att dyka upp, men de fallen kommer inte att dominera. Och svensken har lärt sig i dag att det inte är läkarnas fel, utan kassans fel. Läkarna klarar den diskussionen, men diskussionen kan bli krångligare. n
