Under flera år har EU-kommissionen, EUs lagformulerande organ, diskuterat ett direktiv som tydliggör ansvarsförhållanden och ger medlemsländernas medborgare rätt att söka planerad sjukhusvård i länder inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein.
Ett antal domar i EU-domstolen har gett enskilda medborgare rätt till skattefinansierad vård i ett annat EU-land, men politiskt har frågan varit svårare att lösa, eftersom hälso- och sjukvård primärt är en nationell angelägenhet. Senast i december i fjol misslyckades kommissionen att nå en överenskommelse.
Ett halvår senare, den andra juli, lyckades man nu enas kring ett förslag till ett ”patientrörlighetsdirektiv”, regler och villkor för planerade hälso- och sjukvårdstjänster.
Förslaget ger patienter rätt att söka vård utomlands och ersättas för kostnader upp till det belopp som de skulle ha fått hemma. Medlemsländerna kan dock själva införa begränsningar för vård utomlands och för vilken ekonomisk ersättning som ska betalas för vården, bland annat kan krav på förhandsbesked tillåtas i vissa fall.
Medlemsländerna är, enligt förslaget, ansvariga för den hälso- och sjukvård som erbjuds i deras länder.
EU-kommissionen föreslår också satsningar på gränsöverskridande samarbete, bland annat genom att stödja bildandet av europeiska referensnätverk, utvärdering av medicinsk metodik och verksamhet som rör e-hälsa.
Tvistefrågan i Sverige, där i princip alla partier utom Vänsterpartiet välkomnar patientdirektivet, är framför allt om patienten ska avkrävas ett förhandsbesked för att få vård utomlands med bibehållen offentlig finansiering. Detta villkor för planerad utlandsvård har tidigare ställts av den socialdemokratiska regeringen, för att senare adopteras av nuvarande socialminister Göran Hägglund. Kravet på förhandsbesked har därefter mött kritik från bland annat Läkarförbundet liksom från partier inom regeringskoalitionen. Lagrådsremissen ”Ersättning för kostnader för vård i annat EES-land” (se nedan), som kom för ett och ett halvt år sedan, var tänkt att behandlas som en proposition i riksdagen i maj i år, men kan nu komma att revideras efter semestrarna för att dyka upp igen i höst.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) räknar inte med någon anstormning vad gäller vårdsök utomlands.
– Det rör sig inte om så vansinnigt många patienter som kommer nyttja det här. För det första förutsätter det att du kan redogöra för dina problem och din sjukdom på ett annat språk. Sedan ska du vara tillräckligt frisk för att kunna åka, säger Ulla Lönnqvist-Endre, förbundsjurist på SKL.
Försäkringskassan har tidigare sammanställt utlandssjukvården, från februari 2005 till januari 2007, och kan konstatera att antalet patienter som får ersättning för utlandsvård hittills rört sig om cirka 1 500 personer, av vilka 60 procent söker ersättning för tandvård. Mätt i pengar är omfattningen också begränsad. Landstingens nettokostnad för hälso- och sjukvården per år är 160 miljarder kronor, medan motsvarande utgift för utlandsvården varit 26 miljoner kronor, uppger Hans Knutsson på SKL.

Fakta

Hälso- och sjukvård och äldreomsorg tillhör de områden där EU använder den öppna samordningsmetoden, det vill säga har en pådrivande roll utan att ha några – eller mycket få – befogenheter att reglera med hjälp av lagar och förordningar. EU utövar här framför allt sitt inflytande genom att ha satt upp tre långsiktiga mål för det politiska utbytet:
– Tillgång till vård och omsorg för alla oavsett inkomst och förmögenhet
– Vård av hög kvalitet
– Finansiellt hållbara vårdsystem
Källa: SKL

Lagrådsremiss: Ersättning för kostnader för vård i annat EES-land, januari 2007

Socialdepartementets föreslagna kriterier för att söka och erhålla utlandsvård:
– Vårdsökande måste vara bosatt i Sverige.
– Ansökan gäller behandling av en sjukdom eller ett tillstånd som helt eller delvis skulle ha bekostats av det allmänna, om vården givits i Sverige.
– Behandlingsmetoden överensstämmer med en behandling som används inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet eller är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen, och användningen av den är inte förbjuden eller begränsad i svensk lagstiftning.
– Vårdsökande måste i vissa fall ha ansökt om och beviljats förhandstillstånd för att han eller hon skall få sina utgifter ersatta för vård som givits i ett annat land inom EES-området. Förhandstillstånd kan krävas för planerad sjukhusvård. Tillståndet skall beviljas endast om förutsättningarna för att få ersättning är uppfyllda och vården inte kan erbjudas i Sverige inom en tid som med beaktande av den sökandes aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp är normal för vården i fråga.
– Landstingen där sökande är bosatt skall ersätta kostnader uppkomna i samband med vård i ett annat land inom EES-området.
– Försäkringskassan ska pröva ansökningar om förhandstillstånd samt ersättning för kostnader för utlandsvård.