Vissa personer saknar helt genen för enzymet UGT2B17 (ett uridindifosfo(UDP)-glukuronosyltransferas, förkortat UGT) som är det enzym som huvudsakligen metaboliserar testosteron i kroppen. Enzymet glukuroniderar testosteronet för att göra det vattenlösligt så att det kan utsöndras via urinen.
Anders Rane, professor i klinisk farmakologi, och hans forskargrupp vid Karolinska institutet kunde redan för två år sedan fastställa den genetiska polymorfin i enzymet. Vissa individer har dubbla anlag för enzymet, vissa har ett enkelt anlag och andra individer saknar anlagen helt.
De svenska forskarna har nu i studiesyfte givit ett antal personer med känd genetik vad gäller enzymet en engångsdos av testosteron och sedan tagit urinprov på dem under 15 dagar. Av de personer som helt saknade enzymet klarade fyra av tio urinprovet utan att någon enda gång hamna över det fastställda gränsvärdet trots att de hade dopats med testosteron.

För att täppa till kryphålet föreslår Anders Rane att man ska införa ett gentest av elitidrottare för att klarlägga genetiken och sedan införa olika gränsvärden för idrottare med olika genetik.
Men den Internationella olympiska kommittén, IOK, har ingen möjlighet att hinna införa några sådana test till OS i Kina i augusti.
– Nej, det finns inte med i planerna. Det är en internationell församling och det krävs enorma diskussioner innan man kan införa något nytt. Att snabbt sätta upp ett gentest och testa 10000 olympier är inte möjligt, säger Arne Ljungqvist, professor och ordförande i IOKs medicinska kommitté.
I stället tvingas IOK vidta en del extraordinära åtgärder för att täppa till kryphålet så gott det går. Det rutinmässiga urinprovet kommer därför att kompletteras med en, ännu inte färdigutvecklad, analys som visar idrottarnas så kallade steroidprofil.
– Tar man testosteron under lång tid, vilket idrottsmän som dopar sig gör, påverkas även nivåerna av andra steroider i kroppen och det ser man i det testet, säger Arne Ljungqvist.

Men IOK har ännu inte kommit överens om exakt hur en steoridprofilanalys ska se ut för att den ska anses som misstänkt och resultera i ytterligare undersökningar. I dagens regelverk är därför urinprovet den avgörande faktorn för om ytterligare test ska göras eller inte.
Det har sedan tidigare varit känt att det finns en naturlig variation mellan olika individers nivåer på det rutinmässiga urinprovet, men det har inte varit känt varför. Den nya kunskapen visar nu också att det är stora skillnader mellan olika folkslag. Medan andelen som saknar enzymet ligger på runt 9 procent i en svensk befolkning så är det så många som 65–70 procent i en asiatisk befolkning som saknar det.
– Eftersom fyra av tio som saknar enzymet klarar urinprovet trots intag av testosteron, åtminstone med den dos som användes i studien, innebär det att så många som var fjärde asiat teoretiskt kan dopa sig utan att upptäckas, säger Anders Rane.
Frågan är känslig, inte minst för att asiatiska idrottare pekas ut i ett OS som går i Asien. Och Arne Ljungqvist vill gärna tona ner problemet.
– För att kunna utnyttja denna kunskap på ett fult sätt måste ju idrottarna veta om ifall de har enzymet eller saknar det. Och detta är ju ny kunskap så jag är inte så orolig, säger han.

Men han berättar samtidigt att IOK, på grund av de nya uppgifterna, kommer att intensifiera dopingkontrollerna med ytterligare andra tester under OS. Det handlar om så kallad isotopkvotsmasspektrometri, IRMS, som kan identifiera testosteron som inte är kroppseget och alltså tillfört utifrån. Detta är ett krångligare och betydligt dyrare test, men ett positivt svar innebär med 100-procentig säkerhet ett bevis för doping. Det är dock inte praktiskt eller ekonomiskt möjligt att genomföra IRMS-test på alla som deltar i OS, eller ens på alla som genomgår dopingkontroll, utan IOK kommer att rikta in sig på vissa risksporter som exempelvis styrkeidrott där testosterondoping är särskilt vanligt, och där utföra omfattande stickprover. Men han medger att det inte finns några garantier för att hitta alla som försöker fuska.
– Inget testsystem är vattentätt. Risken att idrottare dopar sig och inte åker fast finns alltid, säger han.

Urinprovet mäter T/E-kvoten

Testosteron är det dopingmedel som vanligen upptäcks i idrottsvärlden. Vid alla idrottsarrangemang tas numera rutinmässigt ett urinprov på idrottarna som ett generellt screeningtest. Urinprovet mäter kvoten mellan metaboliten testosteronglukuronid och epitestosteron, den så kallade T/E-kvoten. Att bara mäta halten testosteronglukuronid fungerar inte eftersom den varierar ganska kraftigt både mellan individer och i samma individ över tiden. Empiriskt har T/E-kvoten befunnits vara ett stabilt och därför ett användbart mått. Ett värde över fyra anses vara positivt och leder till noggrannare test med isotopkvotsmasspektrometri, IRMS, för att identifiera exogent testosteron. Källa: Studien »Doping test results dependent on genotype of UGT2B17, the major enzyme for testosterone glucuronidation« (se referens).

Kan hjälpa polisen i framtiden

De nya forskningsresultaten har ingen praktisk betydelse vid klinisk testosteronbehandling eftersom doserna då bestäms med hjälp av kliniska symtom och terapeutisk monitorering av blodkoncentrationer. Däremot kan de eventuellt komma att ha stor betydelse vid framtida brottsutredningar. I Sverige har doping med anabola androgena steroider kriminaliserats och kan komma att jämställas med narkotikabrott. Om det blir så kan gentest komma att krävas för att uppnå fällande domar. Anders Rane och hans forskargrupp vid Karolinska institutet samarbetar just nu med Stockholmpolisen för att kartlägga dopingmissbruket bland kriminella.

Cyklisten Matthias Kessler, Tyskland, dopingavstängd i två år.



Friidrottaren Dwain Chambers, som åkte fast för doping 2003. Nu vill han tävla i OS i Peking.




Foto: Charles Krupa/AP Photo, Stefano Rellandini/Reuters, John Giles/EPA/Scanpix
Bulgarien skickar inga tyngdlyftare till OS i Peking då det visat sig att elva av tyngdlyftarna är dopade, däribland Velichko Cholakov, bilden.