– Förr fanns det luft i sjukvårdssystemet. ST-läkarna kunde forska inom klinikens ramar, säger Karin Prellner, professor och ledamot i vetenskapsrådets styrelse.
Men nu har nedskärningar och ekonomiska åtstramningar under de senaste decennierna resulterat i så effektiva organisationer att de forskande ST-läkarna inte riktigt får plats.
Regeringen har nu insett att de måste satsa på forskningen i Sverige och i den nya forskningsbudgeten utlovas extra tillskott på 700 miljoner redan nästa år. Extrapengarna ökar sedan för varje år för att 2012 vara uppe i 1,5 miljarder. Pengarna ska delas av alla forskargrenar i det akademiska Sverige, men medicin är, tillsammans med klimatforskning och teknik, prioriterade områden. Chanserna är alltså stora att avsevärda summor kommer att tilldelas den medicinska forskningen, men ännu är det ingen som vet hur fördelningen slutligen kommer att bli.
En annan forskarbroms som har funnits är bristen på karriärvägar inom universitetsvärlden. Men det verkar det också bli ändring på. Karin Prellner visar en sammanställning av landets professorer.
– I Sverige finns 1 340 professorer och inom fem år kommer hälften av dem att gå i pension, säger hon.
Vissa universitet och landsting har börjat skapa ett större utrymme för att göra det möjligt för ST-läkare att forska. Karl Obrant, professor i ortopedi och forskningschef vid Universitetssjukhuset i Lund, berättar att inom Region Skåne finns det numera 18 stycken speciella forskar-AT-block och 35 speciella forskar-ST-block att söka sig till.
Men Åsa Petersén, numera docent i neurovetenskap och ST-läkare i psykiatri berättar att det går att ta sig fram ändå. Hon sökte sig till det mindre sjukhuset i Kalmar som, tillsammans med en forskarassistenttjänst från Vetenskapsrådet, gjorde susen för hennes forskarkarriär.
En annan variant presenterade Anna Edsfors-Åleskog, hematolog från Uppsala. Hon började jobba på läkemedelsföretaget MSD men fortsätter att forska en dag i veckan i sin gamla grupp på Akademiska sjukhuset – och MSD betalar.
