Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har i samarbete med Sveriges läkarförbund gjort en riksomfattande enkätundersökning med hjälp av undersökningsföretaget Synovate Temo. Landets samtliga psykiatrer fick under början av året (vecka 4–8) möjlighet att svara på en enkät om sin arbetssituation och sitt arbetsliv. Enkäten skickades till samtliga läkare under 70 år och med specialistbevis i psykiatri (allmänpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri samt rättspsykiatri), totalt 2200 personer. Drygt hälften av de tillfrågade har svarat på enkäten (52 procent – 1 147 personer. Statistiken i rapporten »Psykiaters arbetsliv och arbetssituation«, som presenterades vid en presskonferens under måndagen, bygger dock i huvudsak på de 87 procent svarande som är verksamma inom den psykiatriska vården, 994 personer.
79 procent av dessa svarande arbetar i landstingskommunal verksamhet. Det statistiska underlaget bedöms av Läkarförbundet som representativt för psykiaterkåren, då det i stort överensstämmer med den verkliga fördelningen vad gäller kön, ålder och geografi. Majoriteten av de svarande är 55 år eller äldre. 55 procent är kvinnor. Däremot är det oklart om svarsunderlaget är verksamhetsmässigt representativt. 62 procent av de svarande arbetar i öppenvårdsteam.
– Det är många frågor vi ännu inte har svar på. Vi kommer fortsätta arbeta med materialet, säger Läkarförbundets utredningschef Kåre H Jansson, som dock är nöjd med undersökningen:
– Vi har ställt rätt frågor och har fått ut ett bra material.
En nyhet är bland annat att bara 30 procent av psykiatrerna jobbar nästan helt och hållet kliniskt – cirka 90 procent av sin arbetstid – medan 70 procent av de svarande har rätt lite patientkontakt.
Frågorna i enkäten har omfattat arbetstid och arbetsinnehåll men också arbetsorganisation och terapiinriktning. En trend är att en hög andel kliniskt arbete i psykiatri är kopplat till ökat missnöje med arbetssituationen, oavsett psykiatrers kön eller ålder. Enkätsvaren pekar också på att många vill minska andelen kliniskt arbete i sina arbetsuppgifter. Många vill utöka andelen utrednings- och utvecklingsarbete samt forskning, liksom i viss mån även handledning och undervisning. Alla ålderskategorier önskar mer forskning på sin arbetstid, men framför allt är detta tydligt bland läkarna 45 år eller yngre. I denna grupp säger sig drygt 40 procent vilja ägna mer tid åt forskning, Motsvarande gäller också för utrednings- och utvecklingsarbete. Däremot har bara ett fåtal kryssat för att man önskar chefsarbete.
På en femgradig skala uppger cheferna, vilka utgör en femtedel i det statistiska svarsunderlaget, i snitt 4,2 i trivselpoäng. Kåren i stort landar på 3,8 i trivselpoäng. Trivs gör också rättspsykiatrerna liksom hyrläkarna. Rättspsykiatrerna har generellt satt högre betyg på hur vårdprocesser, delaktighet och administrativ avlastning fungerar.
Arbetskraftsutbudet bland cheferna är högre än för kåren i stort. Cheferna arbetar i betydligt högre utsträckning heltid och avser också mer än övriga att fortsätta vara yrkesverksamma efter uppnådd pensionsålder. I kåren som helhet arbetar mer än var fjärde deltid. I genomsnitt arbetar deltidarna 65 procent av en heltid. En av fem psykiatrer uppger vidare att de har en godkänd bisyssla, som i snitt motsvarar 15 procent av en heltid. Bland stafettläkarna arbetar tre procent heltid.
Cheferna återfinns i väsentlig lägre grad i öppenvårdsteamen. 43 procent av de svarande cheferna arbetar i öppenvårdsteam, jämfört med 70 procent bland icke-cheferna. På frågan »Om du sammanfattar ditt arbete och din arbetssituation, hur trivs du då?«, så svarar närmare en femtedel (18 procent) bland psykiatrerna i öppenvårdsteam att de trivs dåligt eller mycket dåligt. Motsvarande andel för dem som inte arbetar i öppenvårdsteam är åtta procent.
Vad skulle då locka tillbaka läkarna i tjänst? Högre lön skulle enligt undersökningen kunna locka fler psykiatrer till mer arbete. Ungefär hälften av de deltidsarbetande uppger att detta skulle vara en sporre för dem att utöka sin arbetstid, men det gäller i synnerhet män i Stockholm respektive Västra Götaland. Drygt en tredjedel skulle kunna tänka sig att arbeta mer om det fanns en bättre ledning eller styrning. Bättre möjligheter till kompetensutveckling, mer välfungerande vårdprocesser och administrativ avlastning är också faktorer som har lyfts fram.
Eva Nilsson Bågenholm, Läkarförbundets ordförande, anser att psykiatrer har en tuff arbetssituation:
– Psykiaters arbetsbelastning syns inte i hur många patienter de träffar per dag. Men även om patienterna ofta möter andra yrkeskategorier, som sjuksköterskor, socionomer och psykologer, så är det psykiatern som har det yttersta ansvaret, säger Nilsson Bågenholm, som också nämner att konflikter kring olika behandlingsinriktningar försvårar arbetet.
– Inom psykiatrin finns inte en riktigt lika tydlig evidensbaserad tradition, som i andra specialiteter. Det finns mycket i psykiatrin som fungerar bra, men också sådant som fungerar dåligt. Det viktiga är att vi får in fler läkare i psykiatrin.
Läkarförbundet har också pejlat önskemålen kring organisationsform. En möjligen lite överraskande uppgift är att 67 procent av de landstingskommunalt anställda, kan tänka sig att jobba kvar i landstingskommunal verksamhet, även om de hade möjlighet att välja fritt.
Bland anställda i bemanningsföretag vill bara drygt hälften ha anställning i sådana företag. Så mycket som 87 procent av de som jobbar i annat privat företag vill fortsätta i sådan verksamhet.
Samtidigt prioriteras ökad mångfald av aktörer/ huvudmän lågt bland faktorer som är viktiga för utvecklingen inom psykiatrin.
Vad gäller terapiinriktning syns en skillnad mellan äldre och yngres teoretiska och kliniska utgångspunkter. Gruppen 45 år eller yngre arbetar till övervägande del med KBT och kognitiva modeller, medan gruppen 55 år och äldre till övervägande del arbetar psykodynamiskt. I mellangruppen, 46–54 år, uppger drygt hälften att man arbetar med kognitiv alternativt KBT- inriktning. Runt fem procent i varje åldersgrupp har dock lämnat frågan om terapiinriktning obesvarad. Psykoanalytisk behandling används mer i Stockholmsregionen än i övriga landet – i denna lilla grupp är arbetstillfredsställelsen mycket hög. De som trivs minst bra med sin arbetssituation hittas bland dem som lämnat frågan om terapiform obesvarad.
Kan då psykiatrerna rekommendera yrket till en ung läkare?
Ja, absolut, svarar cirka 40 procent.
Christina Spjut, ordförande i Svenska psykiatriska föreningen:
– Det är bra att undersökningen görs. Det är viktigt för vårt fortsatta jobb. Framför allt är det viktigt att alla specialisterna får vidareutbildning, säger Christina Spjut, och refeferar till Psykiatri Syd, Huddinge, som satsar även på specialisternas utbildning, genom att ha tillsatt en studierektor för specialisterna.
Om du sammanfattar ditt arbete och din arbetssituation, hur trivs du då? Diagrammet visar andelen bland samtliga svarande. Av de som arbetar i öppenvårdsteam svarade närmare en femtedel (18 procent) att de trivs ganska dåligt eller mycket dåligt.
Hur mängden arbetstid som går åt till respektive arbetsuppgift helst skulle förändras. I enkäten frågades om vad man vill ägna större respektive mindre andel av sin arbetstid åt.
Andel av de svarande i de olika åldersgrupperna som önskar att större del av arbetstiden borde ägnas åt de angivna arbetsmomenten.
Arbetsuppgifternas fördelning inom de olika specialiteterna.
Andel svarande i de olika åldersgrupperna som använder sig av respektive terapiform.
