Intresse, självständighet, trivsel vid kliniken, variation av arbetsuppgifter och patientkontakter är de faktorer som styr läkares val av specialitet oavsett kön, enligt förarbetena till handlingsplanen. Men den inbördes rangordningen varierar. Båda grupper prioriterar »personligt intresse« och »rik variation av uppgifter« högt (där kvinnor toppar med det förstnämnda, män med det senare). Kvinnorna har på tredje plats satt »mycket patientkontakt« medan männen anger »hög grad av självständighet«. Kvinnor väger dessutom fler aspekter mot varandra än vad män gör, visar enkätundersökningen.
Andelen kvinnor ökar inom samtliga specialistgrupper. De kvinnodominerade specialiteterna, det vill säga med mer än 60 procent kvinnor, är i fallande ordning: gynekologisk onkologi, barn- och ungdomspsykiatri, dermatologi, geriatrik samt obestetrik och gynekologi. Extremt manligt dominerade är några små specialiteter som kärlkirurgi (95 procent män) och neurokirurgi (91 procent). Men också inom ortopedi, urologi och kirurgi är drygt åtta av tio specialister män.
Goda ledare är en viktig bidragande faktor vid val av specialitet, visar rapporten. Lön uppges däremot vara mindre viktig för både kvinnor och män. I stället vill man kunna kombinera arbete med föräldraskap, vilket särskilt framhålls av kvinnorna. För män blir frågan viktig först när man överväger att byta specialitet.
Glappet är däremot stort i hur jämställd läkare uppfattar lönesättningen vara. Var femte kvinna men hälften av männen uppger att det inte finns »löneskillnader mellan kvinnliga och manliga läkare som beror på kön«. Diskrepansen mellan manliga respektive kvinnliga läkares uppfattning stiger med ökad ålder. Inom de 20 största specialiteterna varierar kvinnors genomsnittslön jämfört med mäns, från 94 procent inom ortopedi till 99 procent inom kardiologi. Övriga specialiteter varierar mellan 96 och 98 procent. Vid en jämförelse mellan 2002 och 2007 års löner har skillnaden mellan kvinnors och mäns medellön ökat i nio specialiseringar. I fyra specialiseringar har skillnaderna minskat och i sju syns ingen förändring. 2002 skiljde sig inte kvinnors genomsnittslön från deras manliga kollegors inom specialiteterna rehabilitering och hud.
2007 uppnås inte 100 procent i någon specialitet. Något samband mellan hög andel kvinnor i en specialitet och låg medellön inom specialiteten har inte kunnat påvisas statistiskt, enligt Läkarförbundets analys av webbenkäten.
