– Just nu är jag på Sunderby sjukhus utanför Luleå, eftersom man lagt ner kirurgin i Piteå. Här ska jag vara i tre månader. Därefter blir det IVA. Under sommaren var jag på medicin.
Hur var utbildningen i Gdansk?
– I Polen är det studier hela tiden om man ska få godkänt. Utbildningen är bra, medan problemen gäller administrativa frågor. Umgängesklimatet är också annorlunda.
Var du väl förberedd för AT?
– Ja, absolut. Jag har pluggat ordentligt och gjort mitt bästa. Jag känner mig trygg i vad jag pysslar med. Det finns för övrigt en kvinnlig AT i Piteå som också har läst i Gdansk. I Polen är praktiken integrerad i utbildningen från och med årskurs tre. Förmiddag är det föreläsningar, eftermiddagar klinik.
– I Polen gallras det rätt snyggt bland studenterna, ungefär 50 procent försvinner på vägen. Det tror jag inte att sökande är medvetna om. De som är tillräckligt målmedvetna och tar ansvar för sina studier klarar sig i regel. Jag ångrar inte nu att jag påbörjade eller fullföljde utbildningen.
Varför är gallringen så hård?
– Jag tror att det handlar om tempot på studierna. Man ska ha 65–70 procent rätt på tentorna för att få godkänt. Vissa unga tar inte studierna på allvar, vilket leder till att de måste gå om eller sluta. Alla har inte en mamma eller pappa som kan eller vill betala 4000 dollar per år (i dag 32000 zloty, cirka 88000 kronor, per år).
Hur lyckades du finansiera dina studier?
– Genom lån och sommarjobb. Jag har lite över 600000 i studieskulder, har inte vågat kolla. CSNs hållning är jobbig, att man inte kan få dispens för en termin om man har slagit i taket. Jag har sedan tidigare en VVS-ingenjörsexamen. Som tur var hade jag en lägenhet som jag kunde belåna.
– Det är mycket politik i det här från Sveriges sida. Vi behövs, men svenska myndigheter är inte beredda att betala för oss.
Framtida specialitet?
– Något inom medicin. Det har jag lätt för och det tycker jag om. Eller primärvården.
Vad råder du blivande läkarstudenter som vill läsa i Polen?
– Att inse att det är väldigt mycket att läsa. Polen är heller inte som Sverige. Muntliga överenskommelser gäller inte, man måste ha allting på papper, för att till exempel inte få betala straffränta. På det stora hela märks det inte att skolan är ett företag. Det visar sig i små irritationer som att man tar extra betalt om man vill ha ett betygsoriginal.
»Det är mycket politik i det här från Sveriges sida«, säger Thomas Jorne, AT-läkare på Sunderby sjukhus utanför Luleå, som i våras tog sin examen vid Medical Academy i Gdansk. Foto: Susanne Lindholm/Scanpix
