Universitet och högskolor är sedan 2006 såsom arbetsgivare skyldiga att utreda misstanke om oredlighet i forskning (enligt högskoleförordningen 16 §). Regeringens förslag innebär att lärosätena vid behov ska kunna begära yttranden från den nya instansen som stöd för sådana egna utredningar.
De ska dessutom bli skyldiga att begära ett sådant yttrande om den som anmält misstankar om forskningsfusk eller den som blivit anmäld begär det. Men det är alltså endast lärosätena själva som ska kunna vända sig till den oberoende instansen, enligt förslaget.
Närmare bestämmelser om expertgruppen och dess uppdrag ska meddelas av regeringen, enligt forskningspropositionen.
Vetenskapsrådets oredlighetsgrupp läggs ner den 1 januari 2009. Nya ärenden tas sedan den 15 september inte emot, och det kommer att dröja innan den nu föreslagna instansen kan börja arbeta.
Propositionen ska behandlas av riksdagen i februari nästa år. Tidigast sommaren 2009 kan den nya expertgruppen vara i funktion, enligt Maria Wästfelt, ämnessakkunnig vid Utbildningsdepartementet.
En mer rättssäker hantering av misstänkt forskningsfusk har sedan länge efterfrågats av Vetenskapsrådet. Förra året lade Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, fram ett gemensamt förslag där en från universiteten oberoende instans efterfrågades. Instansen skulle ha möjlighet att överpröva universitetens utredningar och universitetens beslut att inte utreda alls. Man ville också se en möjlighet för vem som helst att anmäla misstankar. En definition av oredlighetsbegreppet föreslogs också. Departementet lät förslaget gå ut på remiss. Av forskningspropositionen framgår en del av remissvaren.
På flera punkter avviker alltså regeringens förslag från förslaget från Vetenskapsrådet och SUHF. Regeringens förslag innebär ingen överprövning av universitetens egna bedömningar. Det innehåller inte heller någon definition av oredlighetsbegreppet, detta trots att en majoritet av remissinstanserna tillstyrkte förslaget till definition av oredlighet.
Publicerad:
Läkartidningen 44/2008
Lakartidningen.se