Till grund för planen »Jämställt specialitetsval« ligger en enkätundersökning från 2006. Läkarförbundet bad då landets legitimerade läkare att via mejl svara på frågor om specialitetsval och arbetsliv. Cirka hälften av de tiotusen tillfrågade svarade. Materialet har efter analys lett fram till tre rapporter och en åtgärdslista. Ett nytt jämställdhetsmål skrivs också in i Läkarförbundets verksamhetsplan. Kvinnor och män ska ha samma möjlighet att göra aktiva val av specialitet med utgångspunkt från eget intresse och lämplighet. För att uppnå detta kommer Läkarförbundet att i arbetspartsställning samverka, kartlägga och sätta upp konkreta mål för jämställdhetsarbetet. Det konkreta arbetet sker lokalt, men förbundet avser att tillhandahålla metoder och verktyg för mätbara mål.
Upprinnelsen till handlingsplanen är en motion till Läkarförbundets fullmäktige 2004 från Kvinnliga läkares förening. En omfattande undersökning och fyra år senare utökas Läkarförbundets jämställdhetsarbete.
Varför har processen tagit sådan tid?
– Det handlar om svåra och komplexa frågor. Undersökningsmaterialet har varit omfattande, och det har också varit svårt att tolka resultaten. Detta i kombination med att vi haft ont om statistiker gör att det har tagit lång tid att ta fram en handlingsplan, säger Marie Wedin, vice ordförande i Läkarförbundet och själv specialist inom en manligt dominerad specialitet.
– Jag är ortoped, och tycker verkligen att ortopedin har all anledning att se över sin verksamhet. Om man inte får in fler kvinnor riskerar läkarbristen bli oerhört mycket större än var den redan är, säger Marie Wedin.
Ansvariga för de olika specialiteterna bör kunna hämta mycket hjälp i enkäten, enligt Marie Wedin. Ett tydligt resultat i undersökningen är till exempel att kvinnor upplever sig bli annorlunda behandlade, av såväl kollegor som patienter, än vad män uppger sig bli.
– Det är anmärkningsvärt om man blir annorlunda bemött i kraft av sitt kön. Men läkarspecialiteterna skiljer sig åt, olika specialiteter har kommit olika långt. Förr i tiden valde man specialitet utifrån lön, prestige och karriärmöjligheter. Enkäten visar att så inte längre är fallet. Det intressanta är vilka hinder vi finner på vägen, säger Marie Wedin.
Den omfattande enkäten som ligger till grund för handlingsplanen bekräftar att villkoren för specialistläkarna skiljer sig åt utifrån kön. En farhåga bland kvinnor i kvinnodominerade specialiteter är att den ojämna könsfördelningen kommer att öka, medan någon motsvarande oro inte har uttryckts i manligt dominerade specialiteter.
Enligt Jämställdhetslagen är arbetsgivaren skyldig att årligen kartlägga och analysera bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor samt löneskillnader mellan kvinnor och män som utför lika eller likvärdigt arbete. Förekommande löneskillnader ska bedömas avseende direkt eller indirekt samband med kön.
De flesta av Läkarförbundets medlemmar har individuella och differentierade löner, som ska avspegla uppnådda mål och resultat. En förutsättning för att en sådan lönesättning ska fungera är dock att arbetsgivaren har arbetat fram långsiktiga lönepolitiska riktlinjer och lönekriterier. Lönespridningen bland kvinnor är lägre än bland män.
En klar majoritet av både de manliga och de kvinnliga läkarna anser att det är viktigt att uppnå en jämnare könsfördelning avseende läkarnas specialitetsval.
Uppdelat efter kön har kvinnor inom ortopedi och män inom barnmedicin i störst omfattning svarat att det är viktigt med en jämnare könsfördelning.
