Sedan 2007 är det obligatoriskt att inrapportera alla besök, diagnoser och åtgärder inom slutenvård och öppen specialistvård till patientregistret. Trots detta, och trots att Miltonutredningen starkt betonade vikten av en förbättrad inrapportering för att höja kvaliteten i den psykiatriska vården, kvarstår en betydande underrapportering inom psykiatrin.
Framför allt inom den privata psykvården, den öppna psykiatrin och barn- och ungdomspsykiatrin är bortfallet påtagligt, säger Mona Heurgren, enhetschef för Centrum för patientklassificering och patientregistret på Socialstyrelsen.
Det ofullständiga underlaget gör att kvaliteten i vården i de olika landstingen blir svår att jämföra.

– Det är allvarligt att vi nationellt inte kan följa upp resultat, reformer och medicinsk praxis inom BUP på grund av att det inte finns data, säger Mona Heurgren.
Det är i synnerhet diagnoser och åtgärder som underrapporteras inom barn- och ungdomspsykiatrin. Man rapporterar i många fall bara att besöken ägt rum.
– Det finns en tveksamhet på många håll mot att rapportera diagnoser eftersom man är orolig för att det ska bli stigmatiserande för patienten om uppgifterna läcker ut, säger Mona Heurgren.
Att privata vårdgivare underrapporterar tror Mona Heurgren dels har att göra med att alla inte känner till plikten, dels att många upplever det krångligt att behöva bränna CD-skivor och skicka till Socialstyrelsen.
– Från och med 2009 blir det lättare. Då blir det möjligt att rapportera direkt till oss ur det elektroniska journalsystemet.

Inför 2009 års inrapportering har Socialstyrelsen gått på offensiv för att höja rapporteringsgraden. Via Privatläkarföreningen har man gått ut till alla privata vårdgivare för att upplysa om rapporteringsplikten. Man har även anordnat informationsträffar för företrädare för psykvården och landstingen. Till det kommer att regeringen satsat 8 miljoner kronor för att förbättra de fyra kvalitetsregister som finns inom psykiatrin.
– Dessa har hittills inte ansetts hålla tillräcklig hög kvalitet för att kunna användas för nationella jämförelser, säger Mona Heurgren.

Det andra stora området där det brister i jämförelserna mellan landstingen är primärvården. Att komma till rätta med det kan bli svårare, då primärvården inte alls omfattas av inrapporteringsplikten. Visserligen samlar flera landsting in primärvårdsdata till sina egna vårdadministrativa system, men eftersom klassificeringen ser olika ut går det inte att jämföra mellan landstingen.
– Man säger ofta att det är bra om man tar hand om tillstånd som astma, hjärtsvikt, diabetes och depression inom primärvården. Men vi har inga nationella data som kan följa upp patienterna och de resultat som uppnås, konstaterar Mona Heurgren.
Socialstyrelsen utreder för närvarande möjligheten att innefatta primärvården i hälsodataregistren och hur ett standardiserat klassificeringssystem skulle kunna se ut. Ett förslag ska lämnas 2010.


Årets upplaga av »Öppna jämförelser«.