Konceptet som Sten Thorstenson, medicinsk chef vid avdelningen för klinisk patologi, och hans kollegor utvecklat har väckt stor uppmärksamhet.
Ett antal landsting har varit på studiebesök och fler står på kö. Även patologilabb i Danmark, Nederländerna, Storbritannien och USA har visat intresse.
En av många fördelar med digitaliserad diagnostik är att det går att bygga nätverk där olika labb bidrar med sin spetskunskap, säger Sten Thorstenson.
– Patologer är ett bristyrke i dag. När en person med specialkompetens flyttar kan ett helt labb vackla. Genom att skicka bilder mellan labben kan man utnyttja kompetens i hela landet.
I kombination med lämplig mjukvara öppnar digitalisering också för möjligheten till en mer objektiv diagnostik, exempelvis när det handlar om att göra kvantitativa mätningar.
Den främsta vinsten är likväl den arbetsmiljömässiga, anser Sten Thorstenson. I stället för att behöva sitta fixerad vid okularen betraktar läkaren ett virtuellt preparat på en 30-tums bildskärm.
– Det är inte ovanligt att personal som jobbar långa pass med mikroskopi får besvär med nacke, axlar eller handleder. Det var när en kollega fick akuta nackbesvär som vi började fundera på om man inte kunde utföra all vävnadsdiagnostik digitalt.
Patologerna i Kalmar har varit tidigt ute med att inlemma digital teknik i verksamheten. Redan 1999 började man scanna in fryssnitt vid operationer på sjukhuset i Västervik och skicka bilderna elektroniskt för peroperativ analys vid patologilaboratoriet i Kalmar.
Men att scanna in flera hundra preparatglas dagligen är något annat än att ladda in något enstaka fryssnitt. Det som över huvud taget gjort projektet möjligt är utvecklingen av allt snabbare scannrar.
– De scannrar som funnits tidigare har tagit så lång tid på sig att det inte varit ett realistiskt alternativ.
En viktig fråga har varit om säkerheten i diagnoserna går att bibehålla, eller om viktig information kan gå förlorad vid inscanningen. Med ett mikroskop kan man trots allt fokusera igenom ett prov, medan en bild bara har ett givet fokalplan.
Innan metoden infördes har den därför validerats i ett halvår. 600 prov diagnostiserades först digitalt, därefter med mikroskop. I bara två fall ändrades diagnosen.
– Den förstoringsgrad vi använder räcker inte för att upptäcka exempelvis bakterier eller celldelningar i en bröstcancer. Det går att scanna med högre förstoring, men det tar mycket längre tid. Men nära 90 procent av all vävnadsdiagnostik kan vi klara digitalt. Och i de fall det inte går finns glasen alltid tillgängliga, säger Sten Thorstenson.
Man har dock tvingats skärpa rutinerna när preparaten bereds.
– Snitten måste vara bra från början och glasen måste vara rena och torra för att scannern inte ska refusera glasen.
De virtuella preparatglasen sparas i ca tre månader. Det önskvärda hade varit om bilderna kunde sparas för evigt, menar Sten Thorstenson. Men då varje bild upptar i genomsnitt 0,6 gigabyte i lagringsutrymme, skulle det bli orimligt dyrt.
– Vi patologer är som ekorrar och vill helst spara allt. Men för vår del vore det inte realistiskt, det skulle kosta jättesummor. Vi kom fram till att bilderna kan slängas efter att ronden är klar och eventuell specialist konsulterats. Bilden är ju en exakt kopia av glaset, som alltid sparas.
