Det konstaterar Världshälsoorganisationen WHOs kommission för hälsans sociala bestämningsfaktorer i sin slutrapport, som offentliggjordes i slutet av augusti i år. I rapporten, »Utjämna hälsoskillnaderna inom en generation«, kräver kommissionen krafttag för att ge fler människor förutsättningar för en god hälsa.

Kommissionen, som tillsattes 2005 och leddes av Michael Marmot, bestod av 19 experter från olika områden, bland dem den indiske Nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen. Svensk deltagare var Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi i Stockholm.
I rapporten beskriver de dramatiska skillnader i hälsa mellan olika länder, men också inom varje land. En flicka som föds i Botswana eller Lesotho har hälften så lång förväntad livslängd som en flicka som föds i Japan – och en pojke som föds i de fattigaste stadsdelarna i Glasgow i Skottland kan förvänta sig att leva 28 år mindre än en pojke som föds i de rikaste stadsdelarna i samma stad.

De här skillnaderna är inte biologiskt givna utan beror främst på olika sociala faktorer som styr människornas levnadsförhållanden, konstaterar kommissionen. I rapporten riktar den skarp kritik mot den »giftiga kombination av dålig politik och ekonomi«, som till stor del hålls ansvarig för att en majoritet av jordens befolkning i dag inte åtnjuter så god hälsa som är biologiskt möjlig.

För att minska hälsoklyftorna föreslår kommissionen åtgärder under tre huvudpunkter. Den första är att förbättra vardagslivets villkor, framför allt för de mest utsatta; det handlar till exempel om att sanera slumområden och om att skapa bättre förutsättningar för små barns utveckling. Kommissionen förespråkar också sjukförsäkringssy-stem och sociala skyddsnät som omfattar alla.
Den andra huvudpunkten är att motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser, både globalt och nationellt, något som bland annat innebär kraftigt ökat ekonomiskt stöd till fattiga länder. Den tredje huvudpunkten är att skapa bättre mekanismer för kontinuerlig mätning och uppföljning av hälsan och de sociala bestämningsfaktorerna för den.

För att åstadkomma denna kursändring krävs enligt kommissionen medverkan från en rad olika aktörer: WHO och andra internationella organisationer, nationella regeringar, företag, forskningsinstitutioner och organisationer i det civila samhället.

Fakta Michael Marmot

Ålder: 63 år. Aktuell: Ordförande i kommissionen bakom den nya WHO-rapporten »Utjämna hälsoskillnaderna inom en generation«. Arbete: Professor i epidemiologi och folkhälsa vid University College i London. Bakgrund: Läkarutbildning i Sydney, Australien. Doktorerade vid University of California, Berkeley. Forskar sedan drygt trettio år om social status och hälsa hos brittiska statstjänstemän i de stilbildande Whitehall-studierna. Rådgivare till den brittiska regeringen. Adlad 2000. Viktigaste hälsofrågan: Den globala ojämlikheten i hälsa. Viktigaste läkarfrågan: Hur vi som läkare ska förhålla oss till denna ojämlikhet, och arbeta tillsammans med andra samhällssektorer för ökad social rättvisa på hälsoområdet. När träffade du en patient senast? »Som läkare för cirka femton år sedan. Fram till dess hoppade jag in då och då på en öppenvårdsmottagning för att hålla kontakten med kliniskt arbete.« Böcker: Michael Marmot diskuterar sin forskning i boken »Statussyndromet« (Natur och Kultur 2006). Sammanfattningen av WHO-rapporten finns utgiven på svenska av Statens Folkhälsoinstitut. Familj: Fru och tre barn. Senast lästa bok: »The end of laissez-faire« av ekonomen John Maynard Keynes. »Den är ytterst relevant i dag, upptäckte jag.«