Har ni fått en bra introduktion? Hälften av de runt 40 läkarna räcker upp handen. Övriga sitter tysta och begrundar. Ingrid Eckerman, pensionerad distriktsläkare, pejlar erfarenheter från deltagarna som kommit till premiären av »Svensk sjukvårdskultur, en kurs för dig med utländsk läkarutbildning«. Deltagarna är främst från Baltikum, Polen, Tyskland och Grekland, från Mellanöstern och från Ryssland. De har samtliga en färsk placering i svensk primärvård, slutenvård eller psykiatri. Läkare från EU-länder har i princip fri lejd in på arbetsplatserna, medan läkarna från tredje land genomgår en process med bland annat språkprov, förvaltningskunskap och provtjänstgöring genom Socialstyrelsens försorg.
Zhanetta Sizhazheva, barnläkare från Ryssland, blir ivrig när hon ser hur många som anser sig ha blivit väl omhändertagna, och luftar en äktsvensk känsla:
–Å vad jag är avundsjuk. Jag har just börjat min provtjänstgöring, men vet inte vilka krav jag ska leva upp till. Jag har letat efter ett schema eller några tips. Men ingen vet vad provtjänstgöring betyder? Min handläggare är ST-läkare, och är en duktig läkare men är mest sjuk. Det känns rörigt, säger hon.
Provtjänstgöringen handlar inte om att bedöma medicinsk kompetens i specialiteten, utan om att visa på grundläggande färdigheter för att få svensk legitimation, förklarar Heba Shemais, anestesiläkare på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm, och ordförande i ILIS, en intresseförening som på eget initiativ tagit fram kursen, med bistånd från Läkarförbundet.
– Det finns i dag inga riktlinjer för provtjänstgöringen. Men vi uppmuntrar att man sätter sig ner med sin handledare och skriver ett kontrakt – vad ska jag uppfylla i dag och om sex månader? Vår rekommendation är också att handledaren är intresserad, har utbildning och ges tid, men där är vi inte ännu på långa vägar, säger Heba Shemais.
Andelen nylegitimerade läkare i Sverige med utländsk härkomst och utbildning ökar kraftigt. En förklaring är EUs utvidgning, en annan är den stora läkarbristen inom primärvård och psykiatri. En tredje förklaring är svensk hälso- och sjukvårds goda rykte. Det är populärt att göra sin ST-utbildning här (se artikel intill).
Den stora och snabba läkarimporten sker dock inte helt smärtfritt. En stor del av läkaryrket består av rutiner, kommunikation med kolleger, patienter och övrig personal, journalföring med mera. »Innan man behärskar detta är det svårt att utföra sitt arbete även om man har de medicinska sakkunskaperna«, påtalade ett antal läkarföreningar i en gemensam motion till Läkarförbundets fullmäktige i början av december, och kritiserade arbetsgivarna för att inte ta sitt ansvar vad gäller introduktion eller utbildning i språk och sjukvårdskultur. Sveriges yngre läkares förening (Sylf), Distriktsläkarföreningen, ILIS och Sjukhusläkarföreningen fick fullmäktigebeslut på att Läkarförbundet, med hjälp av extern aktör, ska hålla introduktionskurser för utländska läkare.
Den så kallade Bolognaprocessen, EUs reformering avden högre utbildningen, ställer krav på att läkarutbildningarna ska stöpas om i syfte att bland annat attrahera nya grupper av studenter. Europa har en åldrande befolkning och efterfrågan på läkare väntas öka, även om det i dag förekommer läkararbetslöshet i EU-länder. Enligt EU-regler så ger en läkarexamen från ett EU-land sökande rätt att erhålla legitimation i ett annat EU-land. Utbildningsstandarden för länder utanför EU är svårare att bedöma.
»Jag vet inte om han är en fågel eller fisk, utbildningarna från samma land verkar skilja sig enormt«, stönar en läkare i chefsbefattning vid Huddinge universitetssjukhus vid ett seminarium om läkarutbildningen vid riksstämman i Göteborg i slutet av november. I just det aktuella fallet, gällde det en ansökan från en läkare från Främre orienten.
Konsekvensen av en felrekrytering kan yttra sig i obegripliga journaler, konstiga remisser eller allmänna samarbetsproblem. I förlängningen hotar bristande patientsäkerhet.
Hur är det att vara arbetsledare men inte chef? undrar Ingrid Eckerman, kursledare. En kursdeltagare tar upp en annan tråd:
–Jag har ett stort ansvar, konstaterar Abdallah Shadad, en av de äldsta på kursen, som kom till Sverige i maj till en specialisttjänst vid psykiatrin i Östersund.
– Det är inte så lätt att komma och arbeta när det inte finns kolleger som kan hjälpa mig. Jämtland är stort och patienterna som behöver hjälp kan finnas 150 kilometer från Östersund, säger Abdallah Shadad, som är från Ungern men har etnisk hemvist i Sudan.
Abdallah Shadad har slagits av vilken ställning sällskapsdjur har i människors liv, något som är helt främmande i hans barndomsland, men som är viktigt för honom att känna till i sitt arbete.
Han är inte ensam om att vittna om att direkt kastas in i en svår arbetssituation. En ung litauisk kvinna, Vilija Oke, som är legitimerad men inte specialist, frågar om hur hon ska förhålla sig till hjärt–lungräddningsbeslut när hon jobbar på akuten.
–På S:t Göran har vi beslutat att sådana beslut ska fattas av specialist, eventuellt med undantag för en 96-åring med hjärtsvikt. Men man fattar inte beslutet helt själv. Vi ska aldrig jobba ensamma utan tillsammans och med patienten i centrum, säger Heba Shemais.
– Fråga, fråga, fråga. Gör aldrig något som du inte behärskar. Låtsas inte ha förstått om du inte har det, uppmanar Milena de Oliveira e Costa Silvia, ST-läkare i internmedicin och infektion på Capio S:t Göran och Karolinska Huddinge, styrelsemedlem i ILIS.
– Det läskigaste som finns är att gå ensam nattjour på akuten med en AT-läkare som inte ställer frågor. I Sverige är det inte ett svaghetstecken att ställa frågor – tvärtom, betonar Milena de Oliveira e Costa Silvia.
Bakom kursen står läkare som är första eller andra generationens invandrare. Att ta till sig det finstilta i en svensk kontext kan vara lika svårt som att som svensk inte uppfattas som naiv i en mer hierarkisk eller ceremoniell miljö. Kursutvärderingen visar också att det framför allt är det handfasta inslaget »Kommunikation på svenska« som uppskattas, liksom grundläggande information om arbetsrätt och facklig information.
– Det är sällan någon berättar för en vilka övertramp man gör, det är också en del av den svenska kulturen, säger Fuat Celebioglu, kirurg på Södersjukhuset, Stockholm, och styrelseledamot i ILIS.
Fuat Celebioglus erfarenhet är att svensk mentalitet skiljer sig mycket från kollegers från Mellersta Östern, men att det handlar om att vara ödmjuk och be om ursäkt om man gör något som uppfattas som kränkande.
– Kommunikationen handlar mycket om teamwork. Som läkare kan du till skillnad från i andra länder bli ifrågasatt. Men det gäller att ta tillvara allas kompetenser. Man ska ha en bra relation till sjuksköterskor och vara lyhörd för deras signaler, säger Fuat Celebioglu.
Utan goda språkkunskaper är det svårt att få respekt från kollegor inom hälso- och sjukvården.
– Ska man jobba med människor ska man behärska språket. När man träffar patienter måste man kunna uttrycka sig på svenska minst på nivå B2 och sträva mot nivå C1. C2 förutsätter i princip att man lär sig ett språk som barn, säger Fuat Celebioglu.
På schemat står – förutom pausgymnastik – sjukvårdskultur, den svenska sjukvårdsstrukturen, patientsäkerhetsfrågor, fackliga organisationers roll i Sverige, arbetsrätt samt »kommunikation på svenska« med praktiska tips. Foto: Göran Segeholm
