Den formuleringen klubbades av fullmäktige i samband med en motion som tog upp problemet med att privata arbetsgivare inte väntas avsätta facklig tid för sina anställda på motsvarande sätt som landstinget.
Motionärerna, Upplands allmänna läkarförening och Distriktsläkarföreningen, hade ursprungligen krävt en central ombudsman med uppgift att biträda privatanställda medlemmar och att förbundet skulle börja arbeta med att teckna avtal med privata arbetsgivare om att avsätta medel för fackligt arbete.
CS ville från sitt håll från början att motionen skulle anses vara besvarad, bland annat eftersom Läkarförbundet redan tillsatt arbetsgruppen SOS (Arbetsgruppen för samordning och service inom Sveriges läkarförbund). I SOS sitter ledamöter från delföreningarna, och bland direktiven för gruppen finns motionärernas yrkanden. Arbetsgruppen ska lämna sin rapport till CS i augusti 2009.
Motionärerna var dock oroliga för att de på fritiden skulle behöva ta hand om privatanställda medlemmars problem. De ville förvissa sig om att Läkarförbundet centralt kan ta hand om detta.
– Vi har flera ombudsmän på kansliet. Man kan ringa medlemsrådgivningen, försäkrade Eva Nilsson Bågenholm.
– Jag tror inte man från förbundet förstår vad som komma skall, replikerade Svante Svensson, Upplands allmänna läkarförening. Det handlar om en riktigt stor ökning av medlemsärenden till förbundet.
Anledningen till att beslutet fick den lydelse det fick var att även privatläkarna, vid sidan av privatanställda läkare, ville inkluderas i sammanhanget.
Charlotte Barouma, privatläkare och ombud för Göteborgs läkarförening, efterlyste fackligt stöd för små aktörer, och stod bakom den formulering som förbundet nu ska jobba efter.
I en annan motion krävde Stockholms läkarförening att Läkarförbundet tillsammans med lokalföreningar brett belyser hur den fackliga verksamheten kan organiseras inom små och medelstora privata vårdföretag.
Den klubbades utan större diskussion.
