Utredningen föreslår att patientansvarig läkare (PAL) slopas och ersätts av en ”fast vårdkontakt” som svarar för samordning och kontinuitet. Verksamhetschefen har ansvaret att utse vårdkontakten, som inte behöver vara en läkare utan kan, beroende på det enskilda fallet, exempelvis vara en sjuksköterska, en arbetsterapeut eller en sjukgymnast. En vårdkontakt ska finnas om det är nödvändigt från patientsäkerhetssynpunkt, men också i andra lägen när patienten önskar det, såvida inte särskilda skäl talar emot.
Efter en intensiv debatt på Läkarförbundets fullmäktigemöte i början av december, där många ville slå vakt om PAL-funktionen, beslutade Läkarförbundet att kräva att patienter ska ha rätt till en fast läkarkontakt.
– Det utesluter inte att man har en vårdkontakt med samordningsansvar, men vi vill få in i lagtexten att patienten också har rätt till en fast läkarkontakt där det behövs för kontinuiteten, exempelvis vid kroniska sjukdomar, säger Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm, som varit expert i utredningen.

För att stärka patientens ställning i vården förslår utredaren Toivo Heinsoo att landstingen blir skyldiga enligt lag att ha en vårdgaranti. Jämfört med i dag bör den högsta tillåtna väntetiden för att träffa läkare på vårdcentral minska från 7 till 5 dagar, och tiden för specialistbedömning från 90 till 30 dagar.
– En snabb diagnos är i många fall det viktigaste för en effektiv behandling. Dagens 90 dagar är alldeles för lång tid, säger Toivo Heinsoo.
Den maximala tiden en patient ska få vänta på behandling ska enligt förslaget vara 120 dagar. Till skillnad från den nuvarande vårdgarantin ingår även tiden för provsvar i den tiden.
– Patienterna ska inte behöva hålla reda på prov och test. Allt de behöver veta är att inom 120 dagar har de rätt att få vård.
Patientens rätt att välja vårdgivare utanför det egna landstinget, antingen andra landsting eller privata vårdgivare, om hemlandstinget inte klarar att leva upp till vårdgarantin, ska slås fast i lag. Landstingen föreslås bli skyldiga att hjälpa patienterna att hitta andra vårdgivare om de själva saknar kapacitet att ge vård inom garantins ramar. Patienten ska ha lagstadgad rätt till individuellt utformad information om denna möjlighet att välja andra vårdgivare, liksom om vårdgarantins innehåll och aktuell kösituation.

Patienten ska också enligt utredningen få en större möjlighet till en förnyad medicinsk bedömning av sina besvär – en »second opinion«. I dag gäller den rätten bara när vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning. Det har lett att patienter med enklare sjukdomar, som kan runda begränsningen genom att söka sig någon annanstans, har lättare att få en ny bedömning än patienter med svårare besvär. Utredningen föreslår därför att begränsningsregeln tas bort.
– Det är positivt att patienter med allvarliga sjukdomar får möjlighet till en andra medicinsk bedömning, men om man i alla lägen ska kunna få en ny bedömning blir det för stor belastning på sjukvården, säger Eva Nilsson Bågenholm.

Många landsting lever inte upp till dagens vårdgaranti, som ändå är mindre snäv än den nu föreslagna. Trots det föreslår utredningen inga sanktioner utan litar till att lagregleringen i sig, Socialstyrelsens tillsyn samt ekonomiska incitament ska räcka.
– Genom att det tas politiska beslut i landstingsfullmäktige om vårdgarantin blir det en annan granskning än i dag, av revisorer, av medier och i den offentliga debatten, säger Toivo Heinsoo.


Så svarade läsarna. Webbfrågan låg på lakartidningen.se den 9–16 december 2008.