– Vi vet att det är negativt för folkhälsan med arbetslöshet och dålig ekonomi, även om vi såg under den förra krisen att effekterna inte kom så snabbt som man trodde. I dag har systemen dessutom stramats åt. A-kassan är lägre och reglerna för sjukskrivning har blivit hårdare, säger Marianne Granath, chef för sektionen för hälsa och jämställdhet på SKL.
Enligt Olle Lundberg, professor vid Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, Stockholms universitet, finns det flera tänkbara förklaringar till varför dålig ekonomi leder till sämre hälsa och högre dödlighet.
– En är att man konsumerar mindre hälsosamt när man har mindre pengar att röra sig med. En annan är att det är förlusten av status och prestige som drabbar välmåendet, som när man inte har råd att skicka sitt barn på skolresan som resten av klassen åker på, säger Olle Lundberg.
I folkhälsostatistiken syns tydliga spår av 90-talskrisen och de många åren av massarbetslöshet som följde på den.
– Den tydligaste effekten man kunde se i efterhand var att andelen som upplevde psykisk ohälsa som ångest, oro, depression och sömnstörningar ökade betydligt. Särskilt stor var ökningen bland yngre kvinnor. Det var först kring år 2000 som siffrorna började gå ner igen, säger Bo Burström, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet.
Förklaringen till att i synnerhet kvinnor rapporterade sämre hälsa är enligt Anne Hammarström, distriktsläkare och professor i folkhälsovetenskap, folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, att kvinnor drabbas dubbelt i ekonomisk kris:
– Medan arbetsuppgifterna i kristider minskar i den mansdominerade varuproduktionen, så sker inte motsvarande på kvinnodominerade områden som skola, hälso- och sjukvård och omsorg. Under 90-talet ökade antalet barn per lärare med mellan 30 och 50 procent. Kvinnor är dessutom överrepresenterade bland visstidsanställda, som är en mer utsatt grupp.
På individnivå tycks kristider i första hand påverka hälsoläget i den arbetande befolkningen. Mehmed Novo, forskare och överläkare i klinisk rehabiliteringsmedicin, Umeå universitet, har studerat sambandet mellan hälsa och konjunktur bland ungdomar:
– Arbetslösa mår lika dåligt oavsett låg- eller högkonjunktur, medan folk i arbete mår sämre i lågkonjunktur. Samtidigt har vi forskning som visar att man inte anpassar sig till arbetslöshet, utan ju längre arbetslöshet desto sämre blir det, säger Mehmed Novo
Enligt Bo Burström är en erfarenhet från 90-talet att åtgärder som på systemnivå verkar rimliga kan visa sig slå hårt mot enskilda grupper. I många av krispaketen som togs för att klara landstingens ekonomi ingick höjda patientavgifter. Samtidigt höjde riksdagen högkostnadsskyddet. En effekt tycks ha blivit att redan svaga grupper blev mindre benägna att söka vård.
– Vi gjorde en nationell undersökning 88/89 respektive 96/97 där vi bland annat frågade hur vanligt det var att man avstått från att söka vård trots att det fanns ett reellt behov. I slutet av 80-talet såg man ingen skillnad mellan olika inkomstgrupper. Men vid den senare undersökningen var sannolikheten större att man skulle avstå från att söka vård om man var låginkomsttagare.
Att fler mådde dåligt betydde dock inte på att sjukskrivningarna sköt i höjden. Tvärtom minskade sjukfrånvaron stadigt från 1990 ända fram till 1997.
– En förklaring som förts fram är att arbetslösheten fick en disciplinerande effekt. Folk valde att gå till jobbet ändå trots att de var sjuka för att behålla sina jobb. Man jobbade kvar till dess man blev riktigt sjuk. Sedan kom den stora vågen av sjukskrivningar 1997–1998.
Trots att 90-talskrisen fick märkbara och i vissa fall långvariga konsekvenser för folkhälsan konstaterade den stora utredningen om 1990-talets samhällsförändringar, det så kallade »Välfärdsbokslutet« från 2001, att problemen blev mindre än vad man hade kunnat förvänta. Slutsatsen man drog var att välfärdssystemen den gången fungerade som en buffert som dämpade de värsta konsekvenserna.
Att så blir fallet även denna gång är inte säkert.
– Vi har ett helt nytt fenomen den här gången: att så pass många står utanför a-kassan. Det kan leda till att fler människor snabbt råkar illa ut, säger Olle Lundberg som menar att många av regeringens reformer är uttänkta för en situation där det råder högkonjunktur.
– Vad händer med rehabiliteringskedjan när det inte finns andra arbeten på arbetsmarknaden att prövas mot?
Också Bo Burström pekar på att villkoren blivit tuffare, vilket kan leda till att den nuvarande krisen slår hårdare mot folkhälsan än den förra.
– Samtidigt som samhällets stödsystem stramats åt har det skett stora förändringar i arbetslivet. Tidigare kunde du jobba kvar och omplaceras till en mindre kvalificerad arbetsuppgift om du var lite knackig. Med dagens slimmade organisationer är du snabbt illa ute om du inte motsvarar kraven.
