»Billigast och bäst«, »en lysande förebild«, »om alla landsting arbetar som Halland blir patienterna nöjda och vården får ett överskott på 15 miljarder varje år«.
Efter att modellen lovsjungits bland annat i tidningen Fokus för ett och ett halvt år sedan har den politiska och massmediala framgången för Hallands vårdval, som infördes 2006, varit stark.
Halland står som modell för andra vårdvalslösningar, till exempel i den nu aktuella reformen i Region Skåne. Hög tillgänglighet i primärvården, patienters rätt att välja mellan privat och offentlig vård tillsammans med en god landstingsekonomi och tvärpolitiska överenskommelser var det ursprungliga halländska receptet. Frågan är – vad tycker läkarna?
Läkarförbundets färska vårdvalsundersökning visar att läkarna i Halland är påtagligt ljumma i sina omdömen. De halländska resultaten tyder på att systemet fortfarande är »bäst i klassen«, men inte ens Hallandsläkarna ger sin vårdvalsreform godkänt. Knappt fyra av tio Hallandsläkare uppger att man i stort sett är nöjd med utformningen av ersättningssystemen. Bara en tredjedel av Hallandsläkarna anser att »ersättningssystemet premierar ett hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt«, medan två tredjedelar av läkarna på en femgradig skala kryssat för en etta eller tvåa. Hälften instämmer med att »vårdvalsreformen kommer att leda till att närsjukvården förbättras«.
Primärvården i Halland har fått ett brett uppdrag med ekonomiska incitament för att hålla landets redan friskaste befolkning frisk. Hallandsläkarna tycks dock inte ha fått de verktyg de behöver för att leva upp till uppdraget.
Faller Halland från sin piedestal som den svenska primärvårdens flaggskepp?
Maria Dalemar, ordförande i Distriktsläkarföreningen och ledamot i Centralstyrelsen:
– Primärvården har fått många verbala satsningar, som inte åtföljts av resurstillskott. Vi ser nu att inte heller Halland är lösningen. Det stämmer att Hallandsläkarna är väldigt ljumma till sin modell, vilket gäller även för läkare i andra vårdvalssystem. Man väntar och ser. Frågan är vad som händer på sikt. Det viktiga är att inte byta system omgående, utan att följa det hela och se vad resultatet blir på sikt.
Halländska läkare är dock förhållandevis nöjda vad gäller en viktig arbetsmiljöfråga: »frihet för vårdenheterna att själva organisera och lägga upp arbetet«.
Sex av tio hallänningar anser att vårdenheterna har fått en högre autonomi. Hälften av de svarande från Halland anser vidare att själva vårduppdraget för enheterna har blivit tydligare. Kostnadskontrollen uppfattas genomgående genom vårdvalet ha blivit bättre, det är läkarna överens om. Men nästan hälften av hallänningarna tycker att det har blivit svårare att behålla kontinuitet med sina patienter, och sju av tio framhåller att ersättningssystemet i alltför hög grad premierar många och korta besök. Ett svaghetstecken är att även halländska läkare i hög grad upplever att det efter vårdvalet blivit svårare att prioritera patienter med stora och kroniska vårdbehov. De nya primärvårdsmodellerna fokuserar på patientintressena, kommenterar Maria Dalemar. Men fokus sätts inte på de sjukaste.
Ett resultat i enkäten som är positivt för Hallandsmodellen är att mer än hälften av läkarna bedömer att remissflödet till den specialiserade vården har minskat. Men bara en tredjedel av hallandsläkarna anser att chanserna till fortbildning förbättrats med vårdvalet (Figur 8).
Kan nuvarande gnissel i vårdvalet vad gäller läkares arbetsmiljö och tilltron till den framtida primärsjukvården betraktas som inkörningsproblem; att vårdvalet ännu inte hittat sina former? Bara omkring hälften av de totalt 210 svarande Hallandsläkarna (svarsfrekvens på 76,9 procent) tror att »vårdvalsreformen kommer att leda till att närsjukvården i landstinget förbättras«. Ungefär lika många uppskattar att »vårdvalsreformen har möjliggjort en bättre vårdprocess för många patienter«. Då visar Halland ändå, på båda punkterna, bättre värden än de båda övriga studerade vårdvalsmodellerna. Oavsett vårdvalssystem anser läkare att vårdvalens regelsystem »leder till för mycket administration och redovisningskrav«. De flesta anser också att regelverken är för detaljerade.
Var läkare nöjdare i den gamla landstingsdrivna förvaltningsmodellen?
– Ja, det upplevs som att det var lättare att få till exempel fortbildning. I dag räknas allting om till patientbesök. Det gör att läkaren har ett ekonomiskt ansvar för patienten samtidigt som man har ett täckningsansvar och ska arbeta preventivt, utan att primärvården tillförts tillräckligt med resurser. Undersökningen visar att vi ännu inte funnit en bra vårdvalsmodell, säger Maria Dalemar, som hoppas att primärvården så småningom får ett nationellt system.
