Det pågår ett arbete, där vi tittat på vad det är för tjänster som företagshälsovården förväntas göra. Det kan inte uteslutas att företagshälsovården byggs ut som en verksamhet inom primärvården, uppger Mattias Lundbäck, politiskt sakkunnig hos socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.
Regeringen tvingas nu se över konstruktionen av satsningen på en utvidgad företagshälsovård. Den storsatsning som skulle göras för att vidareutveckla den svenska företagshälsovården, med lån av finsk modell, har kommit av sig. Syftet med reformen skulle vara att engagera företagshälsovården i första linjens vård för att i ett tidigt skede kunna identifiera och åtgärda ohälsa. Stat (försäkringskassa), landsting och arbetsgivare anmodas att tillsammans finansiera denna vård. För varje anställd får enheten 500 kronor i särskilda statliga medel; lika mycket ska landstingen skjuta till. Avtalet bygger på frivillighet och regeringen har för tre år, 2008–2010, avsatt totalt 3,4 miljarder för en utvidgad företagshälsovård tillsammans med en medicinsk rehabiliteringsgaranti.
– Pengar har gått ut till landstingen, och när det gäller rehabiliteringsgarantin har det rullat på bra. Däremot när det gäller företagshälsovården så har det inte hänt så mycket. Vi får fundera på om det är något vi kan göra, säger Mattias Lundbäck.
– Tanken är att företagshälsovården ska ge Försäkringskassan ett stöd, säger Mattias Lundbäck, och hänvisar till den pågående utredning, »Översyn av begreppen sjukdom och arbetsförmåga«, som Anna Hedborg, särskild utredare, lämnar den 30 april.
Regeringen har varit ivrig att få igenom reformer under kort tid. Hur dessa reformer korrelerar inbördes har däremot inte stämts av mellan de olika ministerområdena.
Har vårdvalet stått i vägen?
– I många landsting har det säkert varit så. Många anger att det handlar om två olika modeller som det är svårt att tillämpa samtidigt. Grundmodellen enligt Anna Hedborgs utredning »Ny företagshälsovård – ny kunskapsförsörjning« (SOU 2007:91) var att företagshälsan skulle vara ett av tre ben.
– Det har varit svårt att få parterna att närma sig och samlas kring nuvarande modell. Det har varit tekniska och praktiska problem kring vårdvalet. Men modellen för den utvidgade företagshälsovården och rehabiliteringsgarantin konstruerades inte med vårdvalet i åtanke, fortsätter Mattias Lundbäck.
Att reformen skulle bli svår att genomföra har Läkarförbundet tidigare påtalat. I en ledare i Läkartidningen för ett knappt år sedan ( Företagshälsovård på villovägar) påvisar utredningschef Kåre H Jansson en rad svårigheter, såväl av teknisk som mer principiell art, till exempel att modellen i sig, där arbetsgivarna upphandlar första linjens vård till sina anställda, rimmar illa med vårdvalets grundtanke – att det är individen som väljer första linjens vård. För att lösa problematiken kommer primärvårdsenheter, FHV-företagen och arbetsgivare att bli tvungna att sluta ekonomiska överenskommelser för enskilda patienter. Sådana lösningar blir administrativt besvärliga att få till stånd, och kommer nog inte att bli verklighet på särskilt många platser i landet, förutspår han.
Enligt Mattias Lundbäck har regeringen dock inte för avsikt att ta i med hårdhandskarna för att få reformen till stånd.
– Nej, något obligatorium kommer det inte att bli. Vår filosofi är att om inte företagshälsovården kan stå på egna ben så att arbetsgivaren är intresserad av dess tjänster, så ger inte ett obligatorium någon ytterligare vinst.
