Ungefär hälften av ST-läkarna uppger att de kanske vill bli chef, enligt Sylfs 2009 års ST-enkät, men mindre än var tionde svarar »ja, absolut« på frågan om de vill bli chef. Enkäten har besvarats av 1 326 läkare (en svarsfrekvens på 53 procent), och syftar till att »identifiera och finna lösningar på de problem som Sveriges ST-läkare möter på sin arbetsplats«. I en första delrapport hissar Sylf en varningsflagg för att intresset för chefs- och ledarskap verkar sjunka drastiskt när man lämnat skolbänken och konfronterats med verkligheten i yrkeslivet.
När en motsvarande fråga ställdes i en enkät 2008 till medlemmarna i Medicine studerandes förbund, MSF, uppgav var femte av de läkarstuderande att man »absolut vill bli chef«. 60 procent svarade att man »kan tänka sig« att bli chef.
Sylfs enkät visar vidare att det är skillnad mellan hur manliga och kvinnliga ST-läkare ser på sina möjligheter att bli chef. 19 procent av männen och 12 procent av kvinnorna anser att deras möjlighet att bli chef är stor, 56 respektive 54 procent att möjligheten är hyfsad.
Också vad gäller möjligheterna är studenterna betydligt mer positiva. I MSF-enkäten från 2008 upplevde hela 53 procent av männen och 33 procent av kvinnorna att deras möjlighet att bli chef är stor, 41 respektive 60 procent att den är hyfsad.
Vad är det som händer under AT- och ST-tjänsterna som gör att både andelen läkare som vill bli chefer och andelen som tycker sig ha stor möjlighet att bli chef sjunker så drastiskt? Sylf misstänker att det handlar om brustna illusioner. ST-läkare är intresserade av att bli chefer men möter stora hinder när de försöker göra denna önskan till verklighet. Det är få ST-läkare som på sin arbetsplats blir uppmanade att ta ledningsansvar. Ett näst intill obefintligt antal ST-läkare får möjlighet att sitta med i klinikledningen, skriver Sylf i sammanfattningen.
