Fem frågor till Christina Berntsson som slutar efter tio år som ordförande för Göteborgs läkarförening

Varför slutar du?
– Jag blir 65 i mars, det är den enkla förklaringen.

Lämnar du alla dina uppdrag?
– Nej, jag kommer att sitta kvar som styrelseledamot ett år till för att underlätta överlämnandet. Det är så mycket i det här arbetet som bygger på förtrogenhet och det är viktigt att föra vidare så mycket som möjligt. Jag blir också kvar som ledamot i CS fram till fullmäktige i höst då mitt mandat går ut.

Hur skulle du sammanfatta de tio åren som ordförande?
– Det har varit väldigt roligt. Det lokala föreningsarbetet har utvecklats mycket under den här perioden. Föreningen har blivit mer självständig genom den ekonomiska boskillnaden mellan förbundet och lokalföreningarna. Vi har också satsat mycket på att bygga upp en bra lokal ombudsmannaorganisation, med regelbunden information och utbildning till ombuden.

Är det något av det ni åstadkommit som du är särskilt nöjd med?
– Bildandet av Sahlgrenska universitetssjukhuset 1997 gjorde att vi tvingades lägga mycket krut på arbetsmiljöarbetet, och jag är nöjd med att alla våra ombud i dag är skyddsombud. Vi har också fått väldigt stort gehör för våra synpunkter i samband med vårdvalet i Västra Götaland. Att systemet som ska införas nästan är en kopia på läkarförbundets policy är ingen slump utan ett resultat av att de två distriktsläkare som deltog som fackliga representanter när modellen utarbetades har gjort en stor insats.

Vad är du mindre nöjd med?
– På sätt och vis ingår det i det fackliga uppdraget att alltid vara missnöjd. Men om jag ska nämna något skulle jag önska att fler läkare tog det fackliga uppdraget på större allvar. Jag vet att vi har världens roligaste yrke, men om man ska få något uträttat måste man vara förberedd och påläst och då kan man inte samtidigt jobba kliniskt 100 procent.

Ny ordförande i Göteborgs läkarförening från den 26 februari är Eva Engström, överläkare vid neonatalenheten, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.