Vagn Liest håller magnetspolen mot mitt huvud, på väns­ter sida högst uppe på hjässan. Det knattrar till om spolen, och det sticker till lite i skalpen när han skickar in några magnetpulser i min hjärna. Han höjer styrkan, och utan att jag kan styra det rycker det till i mitt högra ringfinger.
– Bra, säger han. Nu ska jag bara flytta spolen en aning, så att det rycker i din högra tumme i stället.
Vi befinner oss i ett behandlingsrum i den psykiatriska klinikens byggnad på Höglandssjukhuset i Eksjö. Jag sitter i något som liknar en tandläkarstol och får pröva på hur det går till när man ställer in TMS-apparaten för att behandla en ny patient.
När Vagn Liest har hittat den punkt och den styrka som får höger tumme att rycka till, sänker han styrkan en bit under den gränsen, flyttar spolen en bit framåt och fixerar den på en bestämd plats över patientens vänstra pannlob. Under tio minuter skickar han sedan in serier av ultrakorta magnetpulser i patientens hjärna; sammanlagt 2 000 pulser blir det under den tiden. Behandlingen upprepas fem dagar i veckan under tre veckor.

Vagn Liest är chefsöverläkare för den psykiatriska kliniken vid Höglandssjukhuset i Eksjö och pionjär i Sverige för att använda rTMS, repetitiv transkraniell magnetstimulering, i behandlingen av depressioner. Sedan starten för nio år sedan har han behandlat omkring 300 patienter med den nya metoden; eftersom en del av patienterna har kommit tillbaka, har han totalt givit cirka 400 behandlingsserier.
Han har erbjudit behandlingen som tillägg när patienten först prövat ett antidepressivt läkemedel och inte blivit bra, och resultaten är mycket lovande, säger han:
– Omkring 60 procent av patienterna blev bra eller klart bättre, mätt som att de nått normalpoäng eller sänkt sina depressionspoäng med minst hälften på skattningsskalan MADRS. Det tyder på en effektivitet i ungefär samma storleksordning som antidepressiva läkemedel.

För Vagn Liest började det hela år 2000, när han läste en notis i en tidning om att en läkare i Göteborg börjat testa den nya tekniken. Han åkte dit, blev intresserad och beslöt att skaffa en TMS-maskin till Höglandssjukhuset. Tanken var att Göteborgsläkaren och Vagn Liest skulle starta ett forskningsprojekt tillsammans, men denne övergick till annan verksamhet, och Vagn Liest satte själv igång att utvärdera metoden.
Han har inte gjort någon kontrollerad forskningsstudie, utan har erbjudit rTMS som ett komplement till de patienter som inte har blivit bra av standardbehandling. Detta är möjligt eftersom apparaturen är säkerhetsgodkänd och uppfyller kraven i Sverige och EU på medicinteknisk utrustning.
När det gäller behandlingsprotokollet prövade han sig fram. I början gav han behandlingen under tio dagar – tio minuter per dag – men när han upptäckte att många patienter blev bättre men inte helt bra, tog han bort den övre gränsen för antalet behandlingsdagar. Efter en tid kom han fram till att femton dagar är optimalt; längre behandling än så tycks inte ge någon ytterligare effekt.

I dag testas rTMS på ett halvdussin kliniker i Sverige, men Vagn Liest i Eksjö är den som har överlägset störst erfarenhet av metoden. Tillsammans med sina medarbetare har han nu börjat gå igenom journalerna för alla de cirka 300 patienter som fått rTMS-behandling:
– Jag har inte drivit det som ett forskningsprojekt, säger han. Men samtidigt har jag troligtvis ett större patientmaterial än någon publicerad studie i världen. Det är tillräckligt stort för att dela in patienterna i undergrupper och söka efter tendenser.
– Min magkänsla säger mig exempelvis att rTMS verkar fungera bäst på patienter med utmattningsdepression. Det skulle vara mycket intressant om vi kan bekräfta det när vi gått igenom hela materialet.
– Ett annat intryck är att metoden verkar mest användbar vid lätta eller medelsvåra depressioner. Vid svåra depressioner ser jag inte samma slående förbättringsgrad.
Ingen av hans patienter har drabbats av epileptiska kramper, en teoretiskt tänkbar biverkning.
Innan han satte igång övervägde han också om magnetfältet kunde vara skadligt för patienten, men kom fram till att styrkan är ungefär densamma som vid en MR-undersökning av hjärnan – och vid en rTMS-behandling är pulserna så korta att patienten utsätts för magnetfältet under betydligt kortare tid. Mätningar visar att påverkan på personalen är försumbar, om de håller ett säkerhetsavstånd på en meter under pågående behandling.

Maskinerna utvecklades ursprungligen för neurofysiologiska undersökningar, och det finns flera olika tillverkare. Höglandssjukhusets maskin, komplett med en modern, vätskekyld magnetspole, kostade strax under en halv miljon kronor. En överslagsberäkning av kostnader för avskrivning och personal ger en kostnad på 250–300 kronor per behandlingstillfälle, säger Vagn Liest. Det innebär att en serie på femton behandlingar inte är dyrare än behandling med nyare antidepressiva läkemedel under ett år.
Men varför är just Eksjö först med den nya tekniken?
– Vi är en liten klinik med korta beslutsvägar, säger Vagn Liest. Vi har också ett starkt politiskt stöd och har inte behövt vänta på pengar. Politikerna vill gärna ha rTMS som standardbehandling i hela landstinget.
– Men självklart krävs det också någon som är intresserad av att hålla i det hela, och jag har alltid varit teknik­freak.
Vagn Liests teknikintresse manifesterar sig också i en ny forskningsutrustning som han är nästan ensam om i världen: en tredimensionell infraröd kamera, monterad så att den kan kalibreras med rTMS-maskinen. På så sätt kan man följa magnetspolens rörelser över patientens huvud och magnetfältets styrka på en bildskärm. Om man före behandlingen gör en MR-skanning av patientens hjärna kan man lägga in den också, och se exakt vilket område som stimuleras och med vilken styrka.

Nu förbereder Vagn Liest ett forskningsprojekt där den nya utrustningen ska användas:
– I dag skjuter vi i viss mån i blindo, säger han. Vi vet inte exakt vilket område i hjärnan som ska stimuleras, eller vad som är optimal styrka eller frekvens. Med den nya utrustningen kommer vi att kunna lära oss mer om detta.
Vagn Liest tycker därför att SBU gör rätt i sin bedömning, att rTMS ännu inte kan godkännas som standardbehandling:
– Vårt behandlingsprotokoll är ännu inte optimerat, och det går säkert att höja effektiviteten, säger han.
– Å andra sidan fungerar dagens behandlingsprotokoll bra för många patienter, och metoden är relativt ofarlig. Därför skulle det inte kännas fel om rTMS redan nu kunde börja användas lite mer. Exempelvis för patienter med utmattningsdepression, som ofta inte får så bra effekt av antidepressiva läkemedel.


I dag testas rTMS på ett halvdussin kliniker i Sverige, men Vagn Liest i Eksjö är den som har överlägset störst erfarenhet av metoden. Foto: Mikael Fritzon



Om man före behandlingen gör en MR-skanning av patientens hjärna kan man lägga in den också, och se exakt vilket område som stimuleras, och med vilken styrka.



Vagn Liest ställer in spolen på vänster sida av huvudet hos Sabina Johansson, sjuksköterska.