Tanya Ni och Igor Tegay är etniska koreaner vars förfäder en gång fördrevs av Stalin, som 1937 lät deportera sovjetiska koreaner till Uzbekistan. Flyttlasset över kontinenter har denna gång skett frivilligt. Med grund- respektive specialistutbildning som läkare från det gamla Sovjetunionen rekryterades de tillsammans med ytterligare en landsman, Sergey Almazov, som undersköterskor till Strömsunds kommun i oktober 2002.
Sedan 1 mars 2007 gör de specialisttjänstgöring i allmänmedicin vid Strömsunds hälsocentral, ett tiotal mil från Östersund, Jämtland. Vårdenheten rymmer även ett akutintag och en närvårdsavdelning. Men endast två allmänspecialisttjänster av totalt sex är besatta (och båda dessa personer är för närvarande tjänstlediga), vilket innebär en mycket hög belastning på de tre tjänstgörande ST-läkarna. En fjärde ST-läkare har slutat. Ändå trivs läkarparet med sin livssituation:
– Vi är friluftsmänniskor. Det är förmodligen en förutsättning för att klara den här typen av arbetsplats och arbetssituation, säger Igor Tegay, i botten gynekolog medan Tanya Ni i Uzbekistan arbetat som allmänläkare.
Tillsammans med barnen, i dag 10 respektive 17 år, har de rotat sig i trakten av Strömsund. Livsvillkoren passar dem, med hemmet i ett litet ö-samhälle med ett tryggt socialt nätverk. Tack vare en förmånlig schemakonstruktion, den så kallade »Strömsundsmodellen«, och en viss inläsningstid, är Tanya Ni och Igor Tegay lediga på onsdagar.
Modellen innebär att all jourkompensation tas ut i ledighet. De tre miljoner kronor som jouren kostar satsas i stället på extra tjänster. Tanken är att hälsocentralen har ett rullande schema med fyra läkare som arbetar, medan två är lediga.
– Jouren kostar tre miljoner kronor per år, vi har valt att skapa extra tjänster i stället för att ta ut kompensationen i pengar, berättar ST-läkarnas handledare, Anders Ehnberg, som själv lockades till Strömsund 1998 då modellen sjösatts i rekryteringssyfte.
Igor Tegay konstaterar att även lönen är attraktiv:
– Vi har högre ingångslön för ST-läkare än vad som är genomsnitt i landet. Jag har 46 230 kronor i månaden, inklusive 3 000 i glesbygdstilllägg. Tillägget kommer att gå upp till 5 000 kronor när jag är klar med min specialisttjänstgöring, berättar Igor Tegay, som för närvarande randar på ortopeden på sjukhuset i Östersund.
Bakgrunden till flytten från Uzbekistan är ett vänortsutbyte mellan Strömsund och Tasjkent, huvudstad i Uzbekistan. Landet ligger i Centralasien och är känt för den kraftigt uttorkade Aralsjön, en gång världens fjärde största insjö. Miljögifter från bomullsodling tillsammans med utdikning av sjön har lett till ökade luftvägsproblem, cancer och tuberkulos hos befolkningen i drabbade regioner. Behandlingarna är ofta ålderdomliga och resurserna begränsade. När chansen kom, och Jämtland sökte hälso- och sjukvårdspersonal som klarar sig utan storstadspuls, nappade det uzbekiska läkarparet, vars barn då var elva och tre år gamla. Efter en ganska mödosam process, där de tre uzbekerna guidades av eldsjälar från kommun och medicinska företrädare, fick de så småningom ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Oroligheterna i Uzbekistan 2005 underlättade Migrationsverkets beslut.
– Det var jättekrångligt med svenska myndigheter innan vi fick stanna här och jobba. Det fanns också fackliga protester mot oss, berättar Igor Tegay.
Han och Tanya Ni arbetade de första tre åren i Sverige som undersköterskor inom äldreomsorgen, innan de via provtjänstgöring samt vikarierande i väntan på att få göra befattningsprovet fick läkarlegitimation från Socialstyrelsen.
Starten gav dem en väg in i svensk hälso- och sjukvårdskultur som de fortfarande har stor glädje av.
– Vi kom till Sverige den 2 oktober och hade då fått lägenhet. Den 10 oktober började jag arbeta, berättar Igor Tegay och avslöjar hemligheten bakom en lyckad integration:
– För läkare från tredje land handlar det om att lära sig språket.
Anders Ehnberg, ordförande för Svensk förening för glesbygdsmedicin, återvänder första juni till Strömsund som medicinskt ansvarig för regionen efter en tids välbehövlig paus vid vårdcentralen i Hoting:
– Vi har i Strömsund en gammal befolkning och många kroniskt sjuka. Till det kommer att vi saknar kontinuitet. Folk känner inte sin doktor, vilket tenderar att per automatik generera återbesök, säger Anders Ehnberg, en av de två fast anställda tjänstlediga läkarna på hälsocentralen. Han har länge varit ensam fast läkare på totalt sex läkartjänster – av vilka motsvarande två tjänster utgör jour.
En grupp om 60-talet patienter lider av den genetiska blodsjukdomen hemokromatos och tappas regelbundet på blod, en enkel men tidskrävande åtgärd. De sociala påfrestningarna i samband med skogsbrukets rationaliseringar har också inverkat menligt på befolkningen. För några år sedan hade man i Strömsund landets högsta sjukskrivningstal.
– Många av våra patienter har jobbat i skogen och blev under 1990-talet friställda. Man fick sysselsättningsstöd och vande sig vid samhälleligt stöd. Men den trenden har helt klart vänt. Däremot kan vi inte skylla sjukskrivningstalen på stafettläkare.
Anders Ehnberg, medicinskt ledningsansvarig, erinrar sig en period i slutet av 1990-talet då man var fyra specialister fast anställda och »ett lugn infann sig«. Nu hoppas han få skörda frukterna efter att de tre uzbekiska läkarna blivit varma i kläderna och så småningom får allmänmedicinsk specialistkompetens.
– Jag skulle kunna tänka mig göra om processen – de är jätteduktiga. Det är bra att de har gått den långa vägen.
