Positivt men krångligt och omständligt

Läkarförbundet är i grunden positivt till att apoteksmonopolet tas bort så att konkurrens och mångfald av aktörer främjas, men riktar kritik mot de spelregler som före­slagits. Många läkare har retat sig på förbudet mot att förskrivare öppnar apotek.

En nackdel med detta är att principen sätter käppar i hjulet för system som »self-­dispensing doctor« som skulle kunna vara en hjälp i glesbygd, påpekar Mikael Rolfs, som sitter i Läkarförbundets centralstyrelse och är ordförande i förbundets Råd för läkemedel och medicinteknik.
Systemet finns i länder som Kanada och Australien. Läkare har där möjlighet att ge de första doserna av ett läkemedel, vilket kan vara till hjälp i glesbygden.
– Dessutom är systemet med apoteksombuden på utdöende. Än finns inget omnämnt från myndigheter hur man ska lösa detta, säger Mikael Rolfs.
Han undrar även över hanteringen av licensläkemedel och extemporeläkemedel. Läkemedelsverket har föreslagit att patienter med licensläkemedel måste bestämma sig för att hämta ut sina preparat på ett visst apotek vid förskrivningen.
– Det är otroligt olyckligt. Licenspreparat är livsviktiga läkemedel för vissa patienter. Att då göra det svårare att hämta ut är fel, säger Mikael Rolfs.

Nyheten i generikabytet, där apoteket ska lämna ut det billigaste preparatet utifrån en månatlig prisjämförelse, kan också ge krångel för både apotek och läkare.
– Generiskt utbyte och prispress är bra, men för att det ska bli riktigt effektivt krävs generisk förskrivning. Läkare kan inte hålla reda på vilket av alla preparat som är billigast i alla substanser varje månad, säger Mikael Rolfs.
Ytterligare ett problem enligt honom är kompetens­frågan. Han tycker att det är underligt att myndigheter valt att nöja sig med receptarier som läkemedelsan­svariga på apotek och hade hellre sett ett krav på apotekare. Han menar att den som lämnar ut läkemedel måste ha nog med egen kompetens för att kunna sammanföra läkarinformation med apotekarinformation till en begriplig helhet för patienten.
– I dag finns en diskrepans. Information kan ges på ett sådant sätt av apotekspersona­len att det upplevs som mot­sägelsefullt av patienterna. I värsta fall väljer patienter att inte hämta ut sin medicin, säger Mikael Rolfs.
Han ser också en brist i att läkare och apotekspersonal lär utgå från olika informationsdatabaser för läkemedel. Mikael Rolfs är kritisk till att Apoteket AB tilläts att utveckla det nya DUR-syste­met, som handhas av Apotekens Service AB, samtidigt som landstingen lagt mycket pengar på att utveckla SIL-systemet (se även Läkartidningen nr 3/2009).
Enligt Ylva Böttiger, kli­nisk farmakolog vid Karolinska Universitetssjukhuset och medicinsk redaktör Läkartidningen, skiljer sig också informationen mellan databaserna, vilket kan öka förvirringen.
– DUR-systemet bygger på amerikanska informations­källor, och Apoteket AB har förvisso lagt ner stora resurser på att anpassa det för svenska förhållanden, men det viktiga måste ju vara att sjukvården och apoteken utgår från samma information. Det blir ju både billigare, säkrare och tryggare för patienten, säger Ylva Böttiger.

Ytterligare en informationsfråga är att infrastruktur som databaser och IT läggs under Apotekens Service AB. Mikael Rolfs är kritisk till att ett bolag fick ansvaret och inte en myndighet.
– Vi får i dag som förskrivare väldigt lite information om förskrivningsmönster och annan statistik. Frågan är hur det blir nu, säger han.
Att Sjukvårdsrådgivningen tar över rollen som informatör kring läkemedel till medborgarna har han inga synpunkter på, så länge som kvaliteten som i dag finns på Giftinformationscentralen bibehålls och utvecklas.