I rapporten, som presenterades vid ett seminarium under Almedalsveckan, har Svenskt Näringsliv studerat vårdsystemen i fyra europeiska länder: Nederländerna, Belgien, Storbritannien och Spanien. De mest intressanta lärdomarna för svensk del finns enligt organisationen att hämta i Belgien och Storbritannien.
I Belgien råder etableringsfrihet för vårdgivare och valfrihet för patienter inom både primärvård och öppen specialistvård. Några vårdköer finns inte i Belgien, och patienterna är de mest nöjda i hela Europa. Baksidan, menade rapportförfattaren Matilde Millares, är att systemet tycks ha lett till viss överkonsumtion och en del överkapacitet.
I Storbritannien har man studerat systemet med kvalitetsindikatorer i primärvården, där vårdgivarna ersätts utifrån hur väl man uppfyller en lång rad process- och utfallsrelaterade mål. Mätningar visar att den medicinska kvaliteten höjts sedan systemet infördes 2004, och Svenskt Näringsliv menar att mycket talar för att det kan bli samma effekt i Sverige om man skulle införa motsvarande system.
Anders Morin, ansvarig för välfärdspolitiska frågor på Svenskt Näringsliv, tyckte dock att det var lite diskutabelt att låta en så stor del som 20–30 procent av allmänläkarnas totala intäkter bestå av kvalitetsbonus.
– Det gör att en vårdgivare som hamnat på efterkälken inte har någon chans att rycka upp sig, eftersom pengarna försvinner.
I Nederländerna har man ett privat försäkringssystem där alla invånare måste teckna en basförsäkring vars innehåll fastställs av staten. Den som inte har råd med premien får bidrag från det offentliga. Privata vårdproducenter, enskilda läkare och vårdinrättningar tillhandahåller vården.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm tyckte att det mest intressanta med det nederländska systemet är den tydliga åtskillnaden mellan beställare och utförare.
– Det tvingar fram en prioritering eftersom beställarna måste tala om vad som ingår i försäkringen och vad som inte gör det.