07.37 Hon sveper på sig rocken. Slår sedan raskt på datorn. Fem nya meddelanden på mailen har kommit sedan i går och på skärmen dyker flera gula »rutor« upp med påminnelser om patienter. Angelica klickar bort dem och suckar.
– Jag får ta det sedan, säger hon och skyndar iväg till röntgenronden som redan pågått en stund.
08.06 Åter på arbetsrummet. På Angelicas dagsschema står en diger mottagning med tio patienter. Hon börjar förbereda sig inför sin första bröstcancerpatient. Förgäves försöker hon att logga in på det webbaserade INCA-registret, det nationella kvalitetsregistret för bröstcancer. Först efter 8–10 minuter och med hjälp av IT-service lyckas hon med inloggningen.
08.22 Hon öppnar vårdprogrammet för bröstcancer på datorn. Scrollar upp och ner i behandlingsöversikten för att bedöma valet av behandling för kvinnan. Angelica tycker att det är säkrast att kolla eftersom vårdprogrammet innehåller nyheter sedan 1 juni. I kvinnans fall ansåg onkologerna att strålning tillsammans med hormonbehandling skulle vara bäst på grund av vissa »hot spots« av snabbväxande cancerceller. Angelica fyller därefter i informationsbladet som ska ges till patienten och kryssar därefter i alla nya uppgifter i INCA-registret.
08.34 Angelica svischar in i mottagningsrummet där kvinnan väntar. Lugnt och metodiskt går Angelica igenom behandlingsplanen, men pausar här och var för att öppna för frågor. En antiöstrogenbehandling i fem år ingår i planen. Kvinnan frågar varför hon inte kan få ett dyrare och nyare läkemedel, och får svar från Angelica att vårdprogrammet anger att det äldre läkemedlet är lika bra just i hennes fall.
08.43 Tillbaka till arbetsrummet. När Angelica återvänder till rummet dikterar hon in journal-
uppgifter och en remiss till Umeå för postoperativ strålning. Hon lägger till uppgifter i kvalitetsregistret.
– Tidigare matade vi in allt online på datorn, det tog längre tid. Nu har vi i alla fall en »bröstsköterska« som fyller i detta. Men vi får fylla i alla uppgifter i alla underlag först, säger hon.
Skrivbordet är ändå befriande rent, bortsett från »det dåliga samvetet« som består av en pappershög med över tjugo formulär till kvalitetsregistret där uppgifter saknas.
– De där hinner man aldrig med. Jag som har barn att hämta från skolan kan inte sitta över på kvällar. En del av kollegorna kommer hit på lediga dagar eller sitter över på kvällar.
09.13 På väg tillbaka från en snabbfika i personalrummet kilar Angelica snabbt in på endoskopiavdelningen för att undersöka resultatet kring en patient med misstänkt tumör i levern. Hon säger ja till operation på torsdagen. Väl tillbaka på rummet visar det sig att patienten som skulle kommit kl 09.15 inte dyker upp på grund av en miss; kallelsen har inte gått iväg. På väggen ovanför skrivbordet sitter en inramad plansch, »Guernica« av Picasso från Museo del Prado.
– Jag tycker om den. Det känns också som att vi för ett dagligt krig mot cancer. Man får försöka att ha balans mellan hopp och förtvivlan.
09.25 Nästa patient är på väg, en kvinna med multipla tumörer som opererats för bröstcancer i september och genomgått cellgiftsbehandling och fått antiöstrogener. Angelica använder 7–8 minuter för att titta efter i journalanteckningar, kvalitetsregister och vårdprogram före och efter träff med patienten. Hur ofta bör till exempel uppföljning och mammografi ske med just den här högriskpatienten?
09.46 Under nästföljande två timmar träffar Angelica ytterligare fyra kvinnor med bröstcancer. En kvinna är ett komplicerat fall, är klart orolig och kommer med sina tre döttrar. Angelica fyller i informationsbladet till patienten, men hinner inte med registret.
– På större sjukhus finns ofta en läkarsekreterare som kan hålla i registret, men det har inte vi, suckar hon.
Hon svischar fram och tillbaka mellan mottagningsrum och arbetsrum. Det uppstår aldrig någon tid för ifyllnad av register.
13.31 Under en dryg halvtimme träffar Angelica ytterligare två kvinnor med bröstcancer. Den första kvinnan har opererats nyligen och behöver tappas på vätska som ansamlats kring såret. Angelica checkar snabbt i vårdprogrammet kring valet av behandling och överväger cellgift, men överlåter beslutet till onkologerna. Till den andra kvinnan ska hon lämna ett provresultat: att hon fått bröstcancer. Kvinnan har nästan inga frågor utan sitter blick stilla och försöker ta in vad som sägs. När Angelica åter kommer till rummet slänger hon sig i stolen med en duns.
– Varför står det inte i kallelsen att man bör ta med sig någon anhörig? Jag orkar inte med detta, det är jobbigt med alla dessa besked. I morgon är det bättre, jag har åtminstone en galloperation som omväxling.
Hon dikterar in nya uppgifter, fyller i registret för patienten och lite »rester« som blivit över kring andra patienter.
14.06 Tillsammans med bröstsköterskan Anette planeras några bröstoperationer. Dessutom får hon vet att flera nya bröstcancerpatienter kommer in i morgon, detta trots att hon har endoskopimottagning. En av bröstpatienterna är född 1976. Angelica skakar på huvudet. När hon återvänt till rummet fyller hon i remisser, journalanteckningar samt kvalitetsregister.
14.36 Angelica är kraftigt försenad, hon skulle egentligen ha åkt från jobbet nu för att hämta barnen, Isabel och Victor, från fritids. Hon ringer för att få tag i dem. Inget svar. Angelica fortsätter att fylla i kvalitetsregister för de senaste patienterna.
14.45 Fyra ifyllda register lämnas till Anette. Ännu en punkt på listan är avklarad. Därefter börjar Angelica skriva på ett sjukintyg. Gör ett nytt försök att ringa hem utan resultat.
14.58 Angelica får äntligen tag på sin dotter och en snabb ordväxling på spanska utbryter. Både Victor och Isabel har tagit sig hem. Det är en lättad Angelica som tar itu med nästa punkt: en patient som gjort en laparoskopisk galloperation och vill ha förlängt sjukintyg.
15.16 Bevakningslistan och de »gula meddelandena« gås igenom. Remisser ska skrivas, undersökningsresultat ska kollas, underskrifter göras. Men hon hinner aldrig med den där högen med oifyllda kvalitetsregister.
15.46 Slut på dagen. Angelica stämplar ut nästan en timme försenad.
