Doktor Karin står i dörren till väntrummet som kryllar av barn med mjuka sjuklingar.
En giraff har ramlat och brutit benet. Så får vi veta varför skelettet behövs. Ugglan Uggli har fått en fotboll i huvudet och är yr. Så inleds programmet om hjärnan.
Älgen Roffe går in i saker och snubblar. På doktor Karins mottagning får älgen och hans husse Nicolas titta på ett jättestort modellöga och veta hur synen fungerar. När Roffe fått prova ut ett par fräcka gröna solglasögon ser han betydligt bättre och slipper trilla över andra leksaker.
En docka har ramlat och skrapat knäet.
– Har du tänkt på varför man har hud? frågar doktor Karin.
– Den skyddar mot smuts och regn, säger dockans flickmamma Sol.
– Och sol – som du heter – och bakterier och virus, fyller doktor Karin i.
Sol får klippa trådarna när doktor Karin syr ett konstgjort sår.
De tio avsnitten spelades in på löpande band under en vecka förra hösten i en gammal »Jan Lööf-aktig« verkstad i Vasastan i Stockholm med en hel del rekvisita inlånad från Medicinhistoriska museet. Karin Frisell säger att det är ganska snubbiga grejer som finns på hennes läkarmottagning i programmet.
– Det finns en skål med ett foster i formalin från 1800-
talet och ett stort öga och så det där äckliga skelettet … Man skulle ju nästan kunna spela in en skräckfilm där!
Karin Frisell beskriver det som »doktor Krall-känsla«. För att dämpa det intrycket säger hon att det var viktigt att doktor Karin bara skulle visa sig som världens snällaste doktor i programmet.
– Lite äppelkindad och glad, säger hon och gör sitt ansikte milt och öppet.
Programmet, som kommer från Utbildningsradion och visades i Barnkanalen, bland annat i »Bolibompa«, i våras har fått mycket positiv respons och är nu nominerat i kategorin Välmående i en världsomspännande tv-programtävling i Japan.
Men det tog ett tag innan formen satte sig. Först gjordes en provfilmning på en barnavårdscentral. Karin Frisell säger att det gav ett tråkigt intryck av vårdcentral och att det kändes konstigt att leka med barnen och deras nallar i den miljön. Det var programmets producent och regissör Benjamin Wolff som redan från början hade idén om ett möte mellan dr Karin och ett barn, men att barnet inte skulle vara patienten.
– Han kom på den här nallegrejen för att barnen inte skulle behöva spela en roll utan att vi kunde leka tillsammans som man gör hemma med sina barn; leka doktor! säger Karin Frisell.
På 1970-talet, när Karin Frisell var barn, gjorde barnprogrammet »Kroppen« stort intryck på henne. I »Kroppen« undervisade skådespelaren Jan Bergqvist på ett underhållande tålmodigt och mycket sjuttiotalsmässigt vis sig själv i form av den ifrågasättande, kanske lite korkade, killen Kalle.
– Tanken var att doktor Karin också ska bli en klassiker, den nya »Kroppen«, någonting man kommer ihåg, säger Karin Frisell.
Redan när Karin Frisell var liten var hon mycket intresserad av sjukvård.
– Min morbror var doktor och ibland kunde man få en påse med lite munskydd, spatlar och sprutor i julklapp. Det var ju coolaste presenten!
Därför valde hon också att utbilda sig till sjuksköterska. Hon hade tänkt arbeta med de allra minsta barnen och siktet var inställt på att bli barnmorska.
– Jag trodde att jag kanske skulle jobba ett par år som sjuksköterska och sedan börja barnmorskeutbildningen. Men då, i början av 1990-talet, sökte man på arbetslivserfarenhet, jag hade inte fattat att det var så, och många som sökte hade jobbat länge. Så i praktiken var man tvungen att jobba i typ åtta år som sjuksköterska innan man hade chans att komma in på barnmorskeutbildningen. Det hade jag inte alls tänkt mig.
Karin Frisell insåg att under den tiden skulle hon hinna bli läkare i stället. Så efter ett halvår som sjuksköterska sökte hon läkarutbildningen på KI och kom in.
– Jag jobbade som sköterska på gynakuten någon natt i veckan under hela utbildningen. Karins Frisells plan var att bli gynekolog i stället för barnmorska. Direkt efter examen var hon emellertid först på en neonatalavdelning några månader eftersom det inte fanns plats på någon gynekologisk klinik.
– Jag hade aldrig vågat ta det viket nu, men då var jag ung och dum. Eller i alla fall helt nyfärdig och fattade inte att det var ett läskigt vik, med sjuka nyfödda barn. Men det var jättelärorikt. Jag höjde min stresströskel avsevärt genom att jobba där.
I samma veva träffade hon sin blivande man, som också just hade gått läkarutbildningen. Snart väntade de tvillingar tillsammans och Karin Frisell beslöt att hänga med maken till Eskilstuna där han sedan länge planerat att göra AT tillsammans med ett par kompisar.
– Det var fem år sedan och vi har blivit kvar här.
Karin Frisell lärde känna några ST-läkare från narkosen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och fick erbjudande om att börja där.
– Jag tänkte att anestesi ändå är bra att ha, även om jag skulle bli gynekolog, så då började jag här och det var så himla trevligt så jag är kvar.
Det var två och ett halvt år sedan. För ett och ett halvt år sedan fick hon ytterligare ett barn som hon varit föräldraledig med. Hon räknar med att vara färdig specialist 2011 eller 2012.
– Om vi inte får fler barn.
Det är kring barn som Karin Frisells yrkesbana ändå kretsar, även om det inte är på det sättet hon från början tänkte sig. Mälarjukhuset är inte så stort att Karin Frisell som specialist i anestesi och intensivvård enbart kan jobba med barn.
– Men det är så pass stort att vi behöver några som är bra på att söva barn som väger under 10 kilo. För det är lite där gränsen går för om vem som helst kan göra det eller om det ska vara någon med lite extra utbildning.
Därför ska Karin Frisell nu vara med och ansvara för barnanestesin på Mälarsjukhuset.
– Det ser jag fram emot. Jag tycker att det är jättekul med barn. Det är både lockande och jätteläskigt. Att söva barn är verkligen precision.
Men har hon då lärt sig något av att vara barnprogramsdoktor? Är det lättare att närma sig de barnen som har sett doktor Karin i »Bolibompa«?
– Många har trott att det skulle vara så, till exempel när jag söver barn på öron, säger Karin Frisell.
– Men jag tycker snarare det har blivit tvärtom. En del blir nästan vettskrämda. »Hjälp, doktor Karin är här!« De blir inte avspända på det sättet jag trodde att de skulle bli…
Till vardags är Karin Frisell ST-läkare i anestesi och intensivvård, men under våren har vi också kunnat möta henne i »Bolibompa«. Foto: Jocke Serrander
Mer snopp och snippa nästa gång. Benjamin Wolff var den som kom med idén och sedan också regisserade och producerade »Doktor Karins stetoskop«. Det var när hans egna barn ställde fler och fler frågor om kroppen som han tyckte att det saknades ett bra tv-program för målgruppen. – Jag tänkte mig något som inte bara skulle vara pedagogiskt utan också suggestivt och fantasifullt, säger Benjamin Wolff. Ännu finns inget bestämt om någon repris, men alla avsnitt ligger på ‹www.ur.se› där de går att titta på via »UR play«. – Jag skulle gärna göra en fortsättning, och då behöver vi nog ha med lite mer snopp och snippa. Det känns som det saknades, säger Benjamin Wolff.
