2005 visade en banbrytande studie att kvinnliga läkare begår självmord mer än dubbelt så ofta som kvinnor i allmänhet. Andra undersökningar har bekräftat att självmordstankar är betydligt vanligare bland kvinnliga läkare än bland kvinnor i andra yrkeskategorier.
Det är känt att den som nyligen haft självmordstankar löper större risk att begå självmord. Därför har forskare inom ramen för HOUPE-studien (Health and organisation among university physicians in six European countries) undersökt vilka faktorer som påverkar förekomsten av självmordstankar bland kvinnliga läkare [1].

Det är kvinnliga läkare vid Karolinska universitetssjukhuset och universitetssjukhuset i Padua, Italien, som medverkat i undersökningen. Vid båda sjukhusen rapporterade var sjunde kvinna att de tänkt på självmord de senaste 12 månaderna.

Bland de svenska läkarna hittade man det starkaste sambandet mellan självmordstankar och upplevelser av trakasserier eller förödmjukande behandling i arbetet. För deras italienska kollegor var det i stället att bli tilldelad arbetsuppgifter utan att få tillräckliga resurser som var den faktor som tydligast påverkade graden av självmordstankar.
Både de svenska och de italienska läkarna hade möten där man kunde diskutera stressande situationer i arbetet en skyddande effekt. Läkare som hade den möjligheten hade en lägre frekvens av självmordstankar.

I motsats till andra studier visar denna inget samband mellan de kvinnliga läkarnas familjesituation och graden av självmordstankar. Det var inte vanligare med sådana bland ensamstående eller barnlösa läkare.