Det är bedrövligt att så många som 30 procent av AT-läkarna överväger att byta yrke. Arbetsmiljön är under all kritik för både AT- och ST-läkare. De har inte så mycket att säga till om, säger Lena Ekelius, ordförande för Sveriges yngre läkares förening, Sylf.
Fokus i årets undersökning är nya frågor om organisation och arbetsmiljö. På frågan om AT–läkarna på grund av den kliniska arbetsbelastningen funderat på att byta yrke svarar 34 procent av kvinnorna och 22 procent av männen ja, se Figur 1. Samma fråga har ställts till ST-läkarna i en tidigare enkät och resultatet pekar i samma riktning: Unga läkare upplever ett tufft arbetstryck. Arbetsbelastningen för AT-läkarna innebär att många ansöker om fullvärdig semester, men undersökningen visar att nästan tre av tio läkare har fått mindre än fyra veckors semester under juni–augusti, i strid med kollektivavtalet.
Utrymmet för att påverka sin situation är också litet på många håll. Frågan om man som AT-läkare kan påverka sin arbetssituation får bara 3,3 poäng i genomsnittligt betyg på en sexgradig skala och har bara förbättrats några decimaler sedan förra året.
– Arbetssituationen för AT-läkarna behöver ses över. Arbetsgivarna har ett stort ansvar, men ofta brister det i chefskapet lokalt. AT-läkarna hamnar i ett organisatoriskt utanförskap. Det är läkarbrist och det är viktigt att erbjuda en bra arbetsmiljö så att de som jobbar vill arbeta kvar inom yrket, säger Lena Ekelius.
Enligt henne kommer Sylf att diskutera arbetsmiljöfrågor centralt med Sveriges Kommuner och landsting, SKL samtidigt som de lokala Sylf-avdelningarna i landet ska söka kontakt med landstingen.
En nyhet i AT-rankningen är frågor om synen på chefskap. Bara tio procent svarar att de vill bli chef medan så många som nästan 40 procent svarar »knappast« eller »absolut inte«, vilket enligt Sylf-ordföranden är oroande inför framtida chefsbrist på grund av pensionsavgångar. Frågan om chefskap hänger tydligt ihop med möjligheten att påverka sin arbetssituation. Högt betyg till möjlighet att påverka skapar en vilja att ta en chefsroll, visar resultatet.
Ytterligare en nyhet i undersökningen är frågor om hur det är att vara AT-läkare och förälder, och svaren visar på flera problem på arbetsplatserna.
– Var fjärde föräldraledig AT-läkare upplever att de fick sämre löneökning än om de skulle varit i tjänst. Även detta har med utanförskapet att göra, säger Ekelius.
En positiv förändring i resultatet kring den kliniska utbildningen är att psykiatriutbildningen ryckt upp sig. Tidigare år har den genomgående fått lägre betyg än medicin- och kirurgiblocken, men i år är den på samma nivå.
Men flera dystra resultat väntar. Två sådana är, enligt Lena Ekelius, löneförhandlingsfrågan och väntetiden inför AT.
– Trots att läkarna har rätt till individuell löneförhandling sedan 2004 är det fortfarande bara 28 procent av läkarna som löneförhandlar före AT-tjänsten, och de har bara ökat med 13 procent på fem år. Följer vi den här utvecklingen är det först år 2037 som samtliga AT-läkare förhandlar individuellt, säger Ekelius.
Extremt stora skillnader finns i landet. Bäst i test är Gotland där samtliga AT-läkare förhandlar, men även Landstinget Dalarna (71 procent) och Region Skåne (70 procent) kommer högt. Sämst hamnar Stockholm, Blekinge och Norrbotten. Till problemen hör att få läkare känner till lönekriterierna, få vet vem som är lönesättande chef eller till och med förhandlar med »fel« person som saknar mandat.
Är inte detta samtidigt ett underbetyg till er i Sylf som inte nått ut lokalt med information?
– Det är ju arbetsgivaren som tar fram kriterier och ska se till att de blir kända. Men givetvis kan man alltid jobba mer lokalt också. Vi bör se över detta, säger Ekelius.
Väntetiderna inför AT-placeringen är också fortsatt långa, i genomsnitt sju månader och en vecka. Därmed har väntan ökat med en vecka sedan förra mätningen. Lena Ekelius är kritisk:
– Det är knappast kostnadseffektivt för samhället att låta unga läkare vänta på sitt slutförande av AT, särskilt med tanke på läkarbristen.
