Professor Olle Stendahl får överlag gott betyg för sin utredning om hur den kliniska forskningen i Sverige ska stärkas. När det gäller huvudförslagen är det i stort sett genomgående tummen upp från remissinstanserna. Det gäller förslagen att bilda en fond för oberoende behandlingsforskning, att skapa en nationell samverkansorganisation för klinisk forskning samt att på olika sätt göra det mer attraktivt för vårdens yrkesgrupper att välja forskarbanan.
Också utredningens mest radikala förslag, att slå ihop medicinska fakulteter och universitetssjukhus efter holländsk modell till så kallade universitetsmedicinska centra, UMC, tas emot positivt av tunga remissinstanser som Socialstyrelsen, Vetenskapsrådet, Högskoleverket och SBU, liksom av merparten av universiteten. Universitetslandstingen är dock tveksamma till den föreslagna aktiebolagsmodellen.

Av dem som hittills svarat på remissen betecknar Uppsala förslaget som en »utgångspunkt för fortsatta diskussioner«, medan Skåne, Västra Götaland och Östergötland helt avvisar bolagsmodellen och hellre vill se nya och fördjupade samverkansformer med universiteten. Samtidigt framgår av remissvaren att förslaget om UMC väcker många frågor. Inte minst finns en oro för att nya gränser ska uppstå, både mot and­ra, icke-medicinska fakulteter och mot den övriga sjukvården.

Läkarförbundet är positivt till UMC, även om förslaget, med utbildnings- och forskningsdelegationens ordförande Hans Hjelmqvists ord, »hade behövt lite mer konkretisering«. Samtidigt beklagar man att utredaren begränsat sitt uppdrag till universitetssjukhusen.
– Primärvård och psykiatri, till exempel, bedrivs ju till stor del utanför universitetssjukhusen. Det är viktigt att det finns möjlighet att forska även där, med de universitetsmedicinska centrumen som nav, säger Hans Hjelmqvist.
Läkarförbundet betonar också att det inte får bli försämringar i fråga om offentlighets- och sekretessregler, anställningsvillkor, studentinflytande och meddelarfrihet i den föreslagna bolagsstrukturen.

Däremot är förbundet tveksamt till att centralisera forskningsfinansieringen, något man befarar främst kommer att premiera stora forskningskonglomerat.
– Det är viktigt att universiteten får behålla sin särart. Därför bör medlen fortsätta att fördelas regionalt, säger Hans Hjelmqvist.