Solen sken, en blå himmel speglade sig i Köpenhamns glittrande vatten. Då och då passerade en båt. Inne i Ingenjörernas hus vid Kalvebod brygge satt hela tisdagen den 1 september ett 80-tal läkare, ditresta från världens alla hörn, och talade om något som för många kan te sig avlägset och abstrakt en vacker septemberdag i ett av världens rikaste länder.
Men det brinner i knutarna. Den 7–18 december möts världens ledare på FN:s klimatkonferens, COP 15, i just Köpenhamn, i syfte att sluta ett nytt klimatavtal, uppföljaren till det så kallade Kyoto-protokollet.
Inför detta vill världens läkarförbund slå larm. Man befarar att hälsoaspekterna kommer i skymundan, att avtalet inte kommer att leda till tillräckligt långtgående utsläppsbegränsningar, och att inte heller de åtgärder som behövs för att möta de framtida hälsokonsekvenserna blir tillräckliga.
– Hur klimatförändringen än visar sig för oss så kommer den i en materiell form och påverkar direkt vår hälsa och våra liv. Vi har redan sett det i katastrofer de senaste åren och tyvärr måste vi vara medvetna om att dessa katastrofer kommer att upprepa sig och bli fler. Vi som läkare kommer att stå vid fronten när det gäller att tackla effekterna, så vi måste hantera de här frågorna, sa Otmar Kloiber vid seminariet.
De scenarier som målades upp i salen var allt annat än ljusa. Den globala uppvärmningens effekter kan direkt och indirekt omsättas i ökad sjukdom och död. Avsmältning av glaciärer, torka, värmeböljor, översvämningar, cykloner, missväxt, massutrotning av växt- och djurarter och sammanfallande ekosystem. Dramatiskt ökad brist på mat och vatten. Ökad förekomst av diarré, hjärt–kärlsjukdom, cancer, infektionssjukdomar och utbredning av vektorburna sjukdomar. Allt sammantaget förväntas också medföra stora strömmar av miljöflyktingar samt krig och konflikter om allt knappare resurser. Resurser för en ständigt ökande befolkning som år 2050 väntas uppgå till 9 miljarder.
Och utsläppen fortsätter att öka.
– Vi har aldrig producerat så mycket växthusgaser som nu, samtidigt som vi minskar möjligheterna att ta hand om dem. Hälften av all koldioxid i atmosfären har tillkommit efter 1970. Vi måste fråga oss om fortsatt tillväxt är möjlig och försvarlig. Dilemmat är att ekonomisk stabilitet förutsätter ökad konsumtion, sa Mike Gill, professor i folkhälsa vid University of Surrey, England, och ordförande i det brittiska klimatrådet Climate and Health Council, som Sveriges läkarförbund anslöt sig till förra året (se LT nr 15/2008 sidorna 1076–81).
De flesta globala hälsoproblem som krig, tobak och fetma är orsakade av människan själv. Det som utmärker klimatförändringen är att den är oåterkallelig, påpekade han.
– Så vi står vid ett vägskäl; antingen kan vi förstöra planeten eller ändra vår livsstil rejält. Vi läkare måste försöka påverka varje dag. Arbetsgivare, politiker och alla runt om oss måste förstå att många i hälso- och sjukvården är väldigt oroliga, sa Mike Gill.
Han var en av de internationella experter på klimat och hälsa som den här dagen var inbjudna för att tillsammans med företrädare för ett 20-tal nationella läkarförbund diskutera det utkast till uttalande, »statement«, som tagits fram av en arbetsgrupp där bland andra Sveriges läkarförbund har ingått.
Ett slutligt förslag ska läggas fram när WMA:s generalförsamling möts i New Delhi den 14–17 oktober och sedan lämnas till FN:s klimatkonferens. Dokumentet kommer att ta upp en lång rad åtgärder som världens läkare kräver och en lång rad åtgärder som de själva förbinder sig att vidta, se ruta på denna sida.
Det handlar alltså inte bara om alla åtgärder som behövs för att anpassa samhället och hälso- och sjukvården för den ökade belastning som väntar utan också om generell aktion för minskade utsläpp och minskad klimatpåverkan på alla nivåer i samhället.
Flera, bland andra Susan Wilburn, från Världshälsoorganisationen WHO:s avdelning för folkhälsa och miljö, betonade också just vikten av att hälso- och sjukvården och dess medarbetare inte endast fokuserar på anpassningsåtgärder. Att som läkare själv föregå med gott exempel, minska sin egen klimatpåverkan och visa på de ytterligare hälsovinster som detta ger, var ett återkommande tema.
En av experterna, Colin Butler, läkare och docent vid National Center for Epidemiology and Population Health, The Australian National University, Canberra, gick ett steg längre.
– Det är alldeles för mycket fokus på anpassningsåtgärder. Det är som att placera några små livbåtar på Titanic, sa Colin Butler.
– Vi har i dag sett en liten split mellan dem som anser att vår första linje ska vara anpassningsåtgärder och de som säger att vi måste rikta in oss på minskad klimatpåverkan. Jag anser att vi måste göra bådadera och vi måste göra det nu, konkluderade Otmar Kloiber.
Om WMA:s policyuttalande kommer i elfte timmen inför klimatmötet, så gör också klimatåtgärderna det. Många menar att klockan redan är över tolv. Trögheten i uppvärmningen innebär också att redan gjorda utsläpp av växthusgaser ännu inte har fått full effekt.
Klimatrelaterad ohälsa och död drabbar redan tredje världen hårt. Enligt WHO inträffar årligen 150 000 dödsfall som kan relateras till klimatförändringar, de flesta i Afrika. Det handlar om de fattiga delar av världen som än så länge bidragit i mycket liten utsträckning till uppvärmningen, men som kommer att drabbas värst och sannolikt också öka sina utsläpp av växthusgaser.
Nigeria var det enda afrikanska land som var representerat vid seminariet. Mohammed Audu Bala, Nigerias läkarförbund, beskrev hur avskogning, erosion, uttorkade floder och försenade regnperioder redan i dag leder till dramatiska effekter på jordbruket och möjligheterna att försörja sig i västra Afrika. På grund av torka stängs också vattenkraftverk. Industrier får lägga ner. Några industrier klarar att övergå till dyrare energikällor, ibland dessvärre kol. Arbetslöshet, fattigdom och brist på mat ökar.
– De små resurser som är tillgängliga för oss i Afrika ska räcka till så mycket. Därför är det inte förvånande att hälso- och sjukvården i de flesta afrikanska länder får mindre än 5 procent av den totala budgeten. Det gör det väldigt svårt för den afrikanska kontinenten att möta hälsoeffekterna av klimatförändringen, och därför behöver denna region ett ökat bistånd från övriga världen i form av såväl pengar, teknik och kunnande, sa Audu Bala.
Den danska biståndsministern Ulla Tørnæs berömde WMA:s föreslagna policy i sitt avslutande tal och sa bland annat:
– IPCC har visat att vi alla drabbas av ett förändrat klimat. Det finns inget sätt att komma undan. Det är helt orättvist att de som bidrar minst till problemet ska drabbas av de värsta konsekvenserna. Tyvärr förstår inte klimatet rättvisa. Och tyvärr kan vi inte förhandla med naturen. Klimatmötet COP 15 i Köpenhamn i december måste ha alla med ombord. Klimatförändringen är ett globalt problem och kräver kollektiva lösningar. Vi tänker inte lämna någon bakom oss.
Redan dagen efter, den 2 september, skickade WMA:s styrelse ut ett pressmeddelande med delar av innehållet i det kommande policydokumentet. WMA:s styrelseordförande Edward Hill:
»Hälsokonsekvenserna av klimatförändringen kan visa sig bli värre än de ekonomiska effekterna. Trots detta är vi mycket oroliga för att hälsofrågorna och hälso- och sjukvårdens företrädare glöms bort i klimatförhandlingarna. Detta vore en skandal.«
Anna Rask-Andersen (mitt i bilden), ledamot i Läkarförbundets centralstyrelse, var en av de sex svenska delegaterna vid WMA:s klimatseminarium. Till vänster i dörren Mike Gill, Climate and health council. Foto: Elisabet Ohlin
