Marie Wedin har varit förste vice ordförande för Läkarförbundet sedan 2004. Hennes nuvarande mandat löper ut, och hon har meddelat att hon ställer upp till omval vid fullmäktigemötet den 3–4 december.
– Jag tycker att jag behövs i presidiet. Jag anser att jag kan tillföra en stor och bred läkarfacklig kompetens efter femton års arbete för Läkarförbundet lokalt, regionalt och nationellt, säger Marie Wedin.
Under hela sin tid som förste vice ordförande i Läkarförbundet har Marie Wedin parallellt varit ordförande i Sjukhusläkarföreningen. Detta dubbla uppdrag är inte oomstritt. Förbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm har exempelvis i Läkartidningen nr 17/2006 sagt att förbundet försvagas av att presidieledamöterna inte tydligt och klart representerar alla medlemmar. När Heidi Stensmyren valdes till andre vice ordförande valde hon att hoppa av som ordförande i Sveriges yngre läkares förening, Sylf.
I en motion till förbundsfullmäktigemötet i december vill Sylf och Privatläkarföreningen nu att det skrivs in i förbundets stadgar att ledamöter i presidiet inte samtidigt får ha styrelseuppdrag i en delförening med rösträtt i fullmäktige.
– Inte minst för mindre delföreningar är det en trygghet att veta att presidiet representerar alla läkare, inte bara de stora konstellationerna. Ett stort fackförbund som Läkarförbundet är ju inte fritt från maktkonflikter av och till, säger Gunnar Welander, Privatläkarföreningens ordförande och CS-ledamot.
Han påminner om att det de senaste åren »inte varit världens bästa klimat« i CS, främst på grund av motsättningar mellan Eva Nilsson Bågenholm och Marie Wedin.
– Frågan är om man hade kunnat undvika att en sådan situation uppkommit om man haft en stadga att alla i presidiet arbetar enbart för förbundsledningen.
Själv menar Marie Wedin att det bara är normalt i Läkarförbundet att man är med i flera föreningar samtidigt.
– När jag var ordförande för Nordvästra Skånes läkarförening var jag samtidigt medlem i Helsingborgs sjukhusläkarförenings styrelse. Ändå var det ingen som sa att jag inte kunde representera alla läkare i nordvästra Skåne.
Men är det inte en skillnad att sitta i förbundets presidium? Kan inte din trovärdighet som företrädare för alla medlemmar ifrågasättas?
– Ja, det är det som har skett. Men jag tycker att fördelarna överväger nackdelarna. Genom att jag både är vice ordförande i förbundet och ordförande i Sjukhusläkarföreningen får jag dubbelt så mycket input och får mer än dubbelt så mycket gjort än om jag bara skulle ha ett av uppdragen.
Intressant blir att se om CS kommer att kunna ena sig om ett svar på motionen.
– Motioner som rör CS borde egentligen gå direkt till fullmäktige. Det blir ju som att döma sig själv, säger Gunnar Welander.
Samarbetsproblemen inom CS har lett till att en ledamot, Karl Obrant, forskningschef vid Universitetssjukhuset i Lund, valt att avböja omval. Han kommenterar sitt beslut för Läkartidningen: »Ur mitt perspektiv är styrelsearbete i stor utsträckning ett lagarbete. När jag för två år sedan kom med i centralstyrelsen fann jag att långvariga motsättningar inom styrelsen förhindrade ett optimalt lagarbete. Jag har inte kunnat påverka dessa och har ingen säker förhoppning om en snar förändring. Därför har jag valt att inte kandidera för en ny tvåårsperiod.«
Utöver Karl Obrant har ytterligare två CS-ledamöter avböjt omval: Christina Berntsson, som går i pension, och Anna-Karin Stridsman, som är barnledig. Dessutom ska en ersättare väljas för Maria Dalemar, som lämnade styrelsen i förtid i våras då hon blev biträdande sjukhusdirektör vid Södra Älvsborgs sjukhus.
