I veckan delgavs försvaret chefsåklagare Peter Claesons färdiga förundersökning. Några dagar innan hade narkosläkaren varit på slutförhör tillsammans med sin försvarsadvokat. Björn Hurtig säger att han i och med det visste att förundersökningen skulle färdigställas.
– Jag har hela tiden sagt att jag tippar på att det skulle bli så här, och när det inte hände något i nedläggningsväg så var saken klar.
När en person är misstänkt för brott vidtas förundersökningsåtgärder. Det kan vara förhör av vittnen, målsäganden och den misstänkta. Kanske också rättsmedicinska eller andra undersökningar för att förstå vad som har hänt. Om åklagaren tror på sitt fall sammanställs det material som åklagarsidan tycker är relevant för utredningen och skickas till den misstänka för delgivning. Beroende på hur omfattande utredningen har varit har försvaret då en viss tid på sig att yttra sig över utredningen. Försvaret kan också vilja komplettera med ytterligare förhör eller annan bevisning. När tiden har gått ut bestämmer sig åklagaren, baserat på försvarets synpunkter och material, för om det fortfarande finns fog för att väcka åtal.
Björn Hurtig säger att försvarets kompletterande handlingar mycket väl kan ändra på en åklagares uppfattning men att det inte verkar troligt i det aktuella fallet.
– Peter Claeson kommer inte att ändra sig. Han kommer att väcka åtal, säger Björn Hurtig och fortsätter:
– Först har åklagaren sagt att han bara inväntar Socialstyrelsens rapport, och när den väl kom då var den inte bra, den som skulle vara grundbulten i hans bevisning, men ändå så lägger han inte ner fallet! Då tror jag inte det spelar någon roll vad jag gör.
I början av oktober kom Socialstyrelsens beslut i det tillsynsärende som öppnades kring fallet i samband med att narkosläkaren häktades. Socialstyrelsens bedömning var att barnet fått vård i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet under sina sista levnadsdygn och att man inte funnit några avvikelser i vårdförloppet från det att respiratorn stängdes av till det att barnet dog. I Socialstyrelsens utredning ingick yttranden från tre vetenskaplig råd, varav ett från början kommit till efter förfrågan från åklagaren.
Peter Claeson tyckte att Socialstyrelsens beslut var anmärkningsvärt då man inte kunnat finna några fel i vården av flickan trots att så höga halter av tiopental hittats i hennes blod (Åklagaren kritisk till utredningen: »Anmärkningsvärt att Socialstyrelsen inte går vidare«).
– Jag förstår inte varför Peter Claeson är så besviken, säger Björn Hurtig.
– Han har till och med fått in ett eget vetenskapligt råd till Socialstyrelsen.
Men Björn Hurtig är nöjd med Socialstyrelsens utredning. Han tycker det var skönt att den utifrån materialet inte kunde finna att hans klient hade gjort något fel. Däremot håller han inte med om att beslutet skulle betyda att hans klient är friad.
Björn Hurtig säger att det intressantaste var att det vetenskapliga rådet Krister Larsson lyfter fram en rad osäkerhetsfaktorer när det gäller tiopentalhalten.
¬– Bland annat att en så hög dos talar för att det är en person som inte är medicinskt kunnig som har gett den. Det är lite intressant i och med att det har varit mellan 10 och 15 personer i rummet när flickan dog.
Björn Hurtig påpekar också att varken hans klient eller undersköterskan har varit inne på salen hela tiden, och vid vissa tidpunkter ingen av dem.
– Krister Larsson skriver också att det finns massa andra osäkerhetsmoment. Man kan till exempel inte veta om tiopentalet är givet före eller efter döden, säger Björn Hurtig och fortsätter:
– Flickan var så illa däran, hon hade en extremt låg saturation och nästan ingen cirkulation. Hon hade kanske dött även av en normal dos.
Åklagaren har arbetat med sin förundersökning i sju månader, och i nästa vecka ska Björn Hurtig ange hur lång tid han anser sig behöva för att gå igenom och komplettera materialet.
– Jag skulle önska att jag också fick sju månader, men det kommer jag inte att få, men en till två månader behöver jag nog för att kunna förbereda mig ordentligt och yttra mig ordentligt.
Förundersökningen är omfattande, över 1 000 sidor. Tillsammans med sin klient ska Björn Hurtig nu gå igenom och diskutera materialet. Han säger att narkosläkaren hjälper honom att analysera allt det medicinska materialet.
Själv betecknar han sig som en »medicinsk analfabet«.
– Jag kan i princip ingenting om medicin, det innebär att människor måste förklara för mig en sju åtta gånger innan jag fattar och sedan förstår vad som är viktigt.
Björn Hurtig och hans klient har redan knutit en expertgrupp till sig, och han säger att de sannolikt kommer att åberopa en eller två av de experterna.
– Jag vill ta upp en del saker de har sagt till mig, bland annat några väldigt intressanta aspekter på det här med tiopentalet. Flickan hade varit död i 24 dagar innan man kramade det här blodet ur henne, och då var hon delvis förruttnad. Så det kan ju möjligtvis ha viss betydelse.
Försvarets expertgrupp består, enligt Björn Hurtig, av en professor i farmakologi, två professorer i anestesi samt en expert på neonatologi.
– Och så har jag en professor i juridik med särskilda kunskaper inom just det här som har bett att få delta och som jag hoppas ska kunna höras eller ingå i försvarsteamet.
Vad juridikprofessorns särskilda kunskaper skulle gälla, det vill inte Björn Hurtig precisera.
Björn Hurtig säger att han nu ska rikta in sig på att lusläsa de vittnesuppgifter som finns från dem som varit inne på flickans sal för att se om de spretar eller om de håller en gemensam linje. Han har också ett par personer som han vill göra kompletterande förhör med om det visar sig att de inte är med i åklagarens förundersökning.
Under Socialstyrelsens utredning belades den undersköterska som var i tjänst tillsammans med narkosläkaren med yppandeförbud, det har av många tolkats som att hon är ett nyckelvittne.
– Ja, alla säger det utan att ha läst förundersökningen, suckar Björn Hurtig.
Men jag skulle tro att det finns andra personer som är viktigare för åklagaren, däremot tror jag att undersköterskan kan vara väldigt viktig för oss.
Björn Hurtig återkommer flera gånger till att han är säker på att det blir ett åtal, han säger att det ur en aspekt skulle kunna vara bra för narkosläkaren med ett åtal.
– Ja, om hon blir frikänd, då har hon rannsakats i rätten, då har hon en friande dom. Lägger man ner åtalet i brist på bevisningen, eller kommer fram till att brott inte kan styrkas, då kan folk alltid fortsätta tjafsa.
Men även om det alltså skulle kunna komma ut något positivt av att offentligt verkligen försöka gå till botten med fallet, så säger Björn Hurtig att det finns en risk att domstolsförhandlingarna blir en slags kvalitetskontroll av Socialstyrelsens vetenskapliga råd. En granskning som juridiken kanske inte klarar av att ro i land.
Björn Hurtig är väldigt mån om att påpeka att narkosläkaren har en tuff prövning framför sig.
– Det här blir ju rättshistoria. Det kommer att bli superuppmärksammat. Att då sitta där och vara den som är anklagad, det är inte roligt. Men hon är stark, klok, oerhört intelligent och faktiskt också väldigt sugen på att komma till tals nu. Att få svara på frågor i lugn och ro kan i vissa fall vara en bra terapi ändå.