– Vi har lagt mer mycket tid på att säkra kvaliteten i grund- och ST-utbildningen. Nu tycker vi att det är dags att ta tag i fortbildningen. Det är den utbildning man får under största delen av läkarkarriären, säger Hans Hjelmqvist, ordförande för utbildnings- och forskningsdelegationen.
Till viss del handlar det om att fästa på pränt förändringar som skett sedan det förra programmet antogs 1996, som att IPULS verksamhet startats. Bland det som är nytt lyfter Hans Hjelmqvist fram att man ska verka för ett system med fortbildnings­inspektioner, med SPUR-inspektionerna av ST och AT som förebild.
– Det som ska inspekteras är miljöerna, för att se vilka förutsättningar för fortbildning som finns i form av exempelvis kompetens, resurser och lokaler.
Ett krux är att det till skillnad från ST och AT inte finns några vedertagna kriterier för vad som är en rimlig nivå beträffande innehåll och omfattning på läkares fortbildning, och därför återstår mycket utredningsarbete in­nan inspektionerna kan bli verklighet. Klart är dock att de ska övervaka så att arbetsgivarna följer Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2005:12), som säger att vårdgivaren ska ha planer för personalens kompetensutveckling utifrån verksamhetens behov.
En förutsättning är att man får med sig Läkaresällskapet, Socialstyrelsen och SKL på båten.
Som komplement till inspektionerna bör det enligt programmet finnas fortbildningssamordnare ute i verksamheterna med ansvar för att lägga upp internutbildningsprogram och bevaka läkarnas möjligheter till kontinuerlig förkovran.
I det nya fortbildningspolitiska programmet slås på nytt fast att miniminivån för intern och egen fortbildning ska vara en halv dag per vecka och för extern tio dagar per år.

Flera fullmäktigemotioner om fortbildning

Distriktsläkarföreningen framhåller att det saknas normer för hur mycket fortbildning arbetsgivaren ska ge för att uppfylla sitt ansvar gällande läkares kompetensutveckling, och vill att »kvalitativt och kvantitativt« tillräcklig fortbildning blir ett krav förenat med vårduppdraget. Göteborgs läkarförening vill att CS utreder möjligheten att införa ett system liknande den norska »overlegepermisjonen«, som ger specialister ett halvårs betald efterutbildning vart sjätte år. Svensk kirurgisk förening anser att CS bör verka för att »bakjoursskolor« inrättas så att nya bakjourer kan skolas in i uppdraget och befintliga bibehålla sin kompetens.