Den nya studien från Malmö är mycket viktig. Det fastslår Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention och ansvarig för Livsstilsmottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.
Hon medger att hon tidigare varit måttligt intresserad av jakten på nya fetmagener. Det är ju ändå livsstilen som är viktigast, resonerade hon.
Men de nya studierna om samspel mellan gener och livsstilsfaktorer har fått henne att tänka om. Den amerikanska Amish-studien om FTO-genen och fysisk aktivitet var mycket klargörande, säger hon:
– Den visar att arvet är viktigt och att vi måste sluta skuldbelägga feta människor. Men samtidigt visar den på möjligheterna. I ett rörligt samhälle kan många fler bli normalviktiga. Malmöstudien visar att motsvarande samband också finns när det gäller maten.
Mai-Lis Hellénius tror att forskningen om fetmagener och livsstilsfaktorer kommer att leda fram till mer individualiserad rådgivning och behandling:
– På så sätt kan vi bli ännu bättre på att hjälpa våra patienter att ändra livsstil, säger hon. Kunskap är också en viktig motivationsfaktor. När jag berättar om de här studierna för mina patienter blir de lika fascinerade som du och jag.
Professor Claude Marcus, vetenskaplig ledare för Rikscentrum barnfetma vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, tycker att Malmöstudien är mycket intressant:
– Alla studier som visar interaktioner mellan omgivningen och geneffekter är viktiga, säger han. De visar att folk inte behöver känna sig dömda av det genetiska ödet.
– Men själv är jag egentligen inte särskilt överraskad. Många av de gener man hittat de senaste åren som påverkar vikten påverkar ju centrala nervsystemet, och då måste det finnas ett samspel med omgivningen för att de ska få effekt.
Att FTO-genen tycks vara kopplad till intag av just fett betyder inte att alla gener behöver vara det, understryker Claude Marcus:
– Man ska inte dra slutsatsen att alla skulle må bra av att äta mycket kolhydrater och lite fett. Forskare kommer säkert att hitta andra gener där risken för fetma är kopplad till exempelvis vissa kolhydrater.
På sikt kan den här forskningen leda till att man kan skräddarsy rätt behandling eller förebyggande insatser utifrån patientens gener, tror Claude Marcus. Men vi är inte där än. Först måste FTO-genens effekter prövas i prospektiva studier, och andra fetmagener måste utforskas, säger han.
Därför avråder Claude Marcus bestämt från att använda dagens kommersiella test av FTO-genen:
– Det vore att kasta pengarna i sjön. Det är bättre att lägga de pengarna på ett gymkort i stället.
