– Det bästa hade varit om vi hade sluppit ett förhandsbesked. Men en kompromiss är bättre än att ha det som vi har det nu, att EG-domstolen avgör om en patient ska få ersättning för vård i annat EU-land eller inte, kommenterar Daniel Forslund, departementssekreterare, Socialdepartementet, som driver frågor om e-hälsa och IT-utveckling i hälso- och sjukvården.
EU-parlamentet antog tidigare i år ett förslag som ska undanröja hinder och reglera kostnader för vård inom EU med en knapp två tredjedelars majoritet. Parlamentet framhöll dock samtidigt att den fria rörligheten gäller patienter – inte aktörer.
Alliansen har visat ett stort intresse för att göra hälso- och sjukvård till mer än en nationell angelägenhet.
– Jag kommer mer lirka än driva frågan, sade socialminister Göran Hägglund i våras och förklarade att det viktigaste är att komma till ett beslut om ett patientrörlighetsdirektiv innan Spanien tar över ordförandeskapet i EU vid årsskiftet (se LT nr 21/2009, sidorna 1458-9).
En skiljelinje går mellan dem som vill luckra upp det ursprungliga EU-fördraget, som säger att hälso- och sjukvård är en nationell fråga, och dem som vill behålla en nationell kontroll.