Lever vården upp till lagkravet om vård på lika villkor i Sverige i dag?
– Det finns oacceptabla skillnader både i kvalitet och säkerhet för patienter i den vård som ges. Staten måste ta ett ansvar för att säkra likvärdighet och kvalitet också i förväg. I dag ingriper staten i efterhand, när det visat sig finnas kvalitetsbrister. Vi föreslår en nationell kvalitetscertifiering av alla offentligt finansierade vårdgivare för att säkerställa att man har förutsättningarna att bedriva vård av hög kvalitet, och att man kan erbjuda en likvärdig kvalitet över landet och för alla medborgare. Staten behöver starkare nypor i den här frågan.
– Man måste ha ett resursfördelningssystem inom vården som tar hänsyn till behov. Där finns det stora brister i dag. Mest flagrant bryter man mot detta i Stockholms vårdvalssystem. Men skulle vi titta närmare på vårdens resursfördelning skulle vi sannolikt se fler brister vad gäller de svårast sjuka och dem med störst behov.
Vilka är de viktigaste åtgärderna inom vårdens ram för att minska de sociala skillnaderna?
– Vi måste minska de sociala klyftorna, att barnen inte misslyckas i skolan, att man bekämpar arbetslöshet och att man har trygghetssystem som fungerar och verkar utjämnande. Det andra, och som då gäller vården, är att förstärka det förebyggande arbetet. Det vi gjort i Sverige inom mödrahälsovård och barnhälsovård har haft en enorm betydelse för att utjämna skillnader i förutsättningar för de barn som föds. Jag tror man skulle kunna tänka på motsvarande sätt för fler grupper än mödrar och barn.
Kan du ge exempel?
– Jag tänker närmast på den stora gruppen gamla, pensionärer. Sådana insatser skulle såväl gynna individer som innebära samhällsekonomiska vinster när människor kan leva ett gott, hälsosamt och långt liv.
Hur tycker du att man ska komma till rätta med att högutbildade får nyare och dyrare läkemedel än lågutbildade? Vad kan du som politiker göra?
– Det viktigaste är att man har en nationell kvalitetscertifiering som säkerställer att man faktiskt följer de riktlinjer och de vårdplaner som finns. Jag tror ingen i vården i dag medvetet diskriminerar den som är lågutbildad. Det sker genom att man omedvetet följer olika riktlinjer eller rekommendationer för olika individer. Men att säkerställa en större likvärdighet i bedömningarna skulle verka utjämnande. IT-system måste stödja administrativt så att man automatiskt får upp rekommenderad behandling, kopplat till patientens journal. Naturligtvis måste man ibland kunna gå ifrån den rekommenderade behandlingen.
– Jag är väldigt kritisk till att den nuvarande regeringen låtit statens skarpa insatser handla om etableringsfrihet och att alla måste ha ett vårdvalssystem, men att man inte valt skarpa instrument när det gäller kvalitet och säkerhet. Det andra är att resurserna till sjukvården hänger intimt samman med hur man lyckas med jobbpolitiken. Nu står många landsting inför nedskärningar som inte alls är kopplade till ett minskat vårdbehov, utan beror på att skatteintäkterna minskar när jobben försvinner.
Är det acceptabelt att det finns så pass stora skillnader mellan landstingen i vilken vård man får? Vad är du som politiker beredd att göra?
– Nej. Det är därför jag vill ha en nationell kvalitetscertifiering, där man ställer krav på kvalitet och vad man kan förvänta sig av sjukvården i väsentliga avseenden som har med kvalitet och säkerhet att göra. Sedan är det naturligt att man i olika landsting kan ha olika ambitioner när det gäller till exempel servicenivå och närhet. Men när det gäller viktiga frågor, som vilken kvalitet på vården man ska få, så ska det inte skilja mellan landsting.
Måste vi acceptera vissa geografiska skillnader för att inte hämma medicinsk utveckling?
– Det finns en väldig utvecklingskraft i en decentraliserad ordning. Jag vill inte ha en förstatligad sjukvård. Det är naturligtvis en grannlaga balansgång, men jag tror absolut att det är möjligt att ställa krav på kvalitet, likvärdighet och säkerhet och samtidigt ha ett stort utrymme för forskning, utveckling och nya innovativa metoder – för det är så vården utvecklas. Jag vill att det ska vara obligatoriskt att delta i kvalitetsregister. Det är ett snabbt sätt att notera de landsting som går före. När bättre vård eller snabbare rehabilitering eller lägre kostnader kan bevisas, är det naturligt att andra kan följa efter snabbt.
Behöver landstingen prioritera mer samordnat?
– Jag ser inte att alla landsting ska sätta sig tillsammans och göra prioriteringar av vården. Däremot bör den prioriteringsordning som riksdagen har beslutat om få större genomslag i landstingen. Sedan kan det finnas vissa områden, som att landstingen ska samordna hur man finansierar, hur man till exempel ska betala speciellt dyra läkemedel för smala patientgrupper.
Vårdval, finns det en risk att vissa grupper förlorar på det?
– Det beror helt på vilket ansvar politikerna tar. Jag tycker att det i grunden är bra att medborgare och patienter har rätt att välja. Det är en demokratisk rättighet att få välja min vårdgivare. Om politiken däremot abdikerar från att ta ansvar för kvalitet, säkerhet och tillgänglighet – ja då får vi omedelbart oerhört stora skillnader.
