– Landstinget godkänner endast korta avtalsperioder på 30 månader, och det är ett effektivt sätt att förhindra konkurrerande etableringar. Det är väldigt svårt för en privat entreprenör att våga genomföra stora investeringar med så kort framförhållning och särskilt i glesbygden med ett sviktande befolkningsunderlag, säger Robert Svartholm, ordförande i Norrbottens läkarförening.
Han pekar på läkarbristen i Norrbotten, där ungefär var tredje distriktsläkartjänst är vakant, och på att det för tillfället endast finns en vårdcentral i länet i privat drift som har vårdavtal med landstinget.
– Arbetsgivaren borde ha tagit chansen och sett det fria vårdvalet som en möjlighet att åtgärda läkarförsörjningen. Men den chansen har man missat. Det är olika viljor som krockar; regeringen vill införa valfrihet och stärka patientens makt, landstinget i Norrbotten vill slå vakt om det man har.
– Det är inte bara ett politiskt problem. Vi upplever även att det finns en central tjänstemannastab som värnar om sin makt. Om en stor del av produktionen hamnar i privata händer minskar förstås deras makt, säger Robert Svartholm.
En sammanställning gjord av Vårdföretagarna visar att 135 privata vårdcentraler hittills tillkommit som ett resultat av det fria vårdvalet. Men det handlar i huvudsak om etableringar i de tre storstadsregionerna. Samtliga landsting i Norrland inför det fria vårdvalet först under 2010.
I Västerbotten finns kritik mot att det fria vårdvalet utformats utan hänsyn till glesbygdsförhållanden. I ett län med några av Sveriges allra minsta kommuner – vissa med endast några tusen invånare – blir det svårt för privata entreprenörer att klara kraven på heltäckande vårdcentraler.
– Landstinget vill undvika att snuvmottagningar startas, och det är en god ambition, men konsekvensen blir att mindre entreprenörer som saknar finansiella muskler får det svårt, för att inte säga omöjligt, att hävda sig i konkurrensen, säger distriktsläkaren Tomas Eliasson, chef för Carema-drivna Dragonens hälsocentral i Umeå, en av Sveriges största vårdcentraler med 14 specialister i allmänmedicin.
– Vi kommer att klara de krav som ställs på nya uppgifter, allt från demensutredningar till ökat omhändertagande av ADHD-patienter. Vi har under några år utvecklat vår verksamhet och är fullt bemannade, men det blir väldigt svårt för nya aktörer. Ett annat problem är att landstinget lägger till nya uppdrag men skjuter inte till mer pengar, och i något läge är det en ekvation som kommer att haverera.
Han får medhåll av Nino Bracin, ordförande i Västerbottens läns läkareförening:
– De ekonomiska ramarna med ersättningen per patient är snålt tilltagna i Västerbotten om man jämför med våra grannlandsting, Norrbotten och Västernorrland. Det är ett område där vi varit kritiska, och detsamma gäller att nya företag inte får ta del av den passiva listningen i ett område.
Nino Bracin är ändå mer hoppfull om att det fria vårdvalet ska bli positivt för vården i Västerbotten.
– På sikt tror jag att det kan fungera – det är just uppstartsfasen som är ett bekymmer. Det är bra med ett brett åtagande och hälsocentraler som kan klara en stor del av vården. Den som jobbar med kvalitet och tillgänglighet kan nog ha förutsättningar att lyckas i systemet.
Från politiskt håll tillbakavisas tanken om att det fria vårdvalet utformats för att hindra privata alternativ.
– Det här är ingen höger–vänster-fråga hos oss. Det råder fullständig politisk enighet om hur det fria vårdvalet ska fungera. För egen del har jag faktiskt argumenterat för kortare avtalstid än 30 månader. Det är inte rimligt att landstinget ska binda upp sig i långa avtal i premiäromgången av en helt ny vårdmodell, säger Kent Ögren, socialdemokratiskt landstingsråd i Norrbotten.
I Västerbotten är det endast i vissa detaljer som politikerna varit oense, uppger landstingsrådet Gunilla Johansson (S).
Hon kopplar ihop kraven på heltäckande vårdcentraler med landstingets vision om en friskare befolkning och ett stärkt förebyggande folkhälsoarbete.
– Vi tydliggör primärvårdens uppdrag och skapar trygghet för patienterna med ett brett basuppdrag. Men jag kan hålla med om att det kan bli svårt att klara det uppdraget överallt i ett glesbefolkat län som Västerbotten, säger Gunilla Johansson.