1985 antogs de så kallade Vancouverreglerna för författarskap av International Committee of Medical Journal Editors.
Trots att regelverket funnits i över tjugofem år har ett antal studier visat att prestigefyllda publikationer ofta har namn i författarlistan som inte uppfyller kriterierna. Senast visade en ännu inte publicerad undersökning av medarbetare på JAMA att av 230 originalartiklar publicerade i de ledande medicinska tidskrifterna Annals of Internal Medicine, JAMA, Lancet, Nature Medicine, New England Journal of Medicine och PLoS Medicine under 2008, hade var tredje hedersförfattare i författarlistan.
Mot den bakgrunden är chefredaktören för PLoS Medicine, Ginny Barbour, därför inte särskilt förvånad över resultatet av Läkartidningens enkät.
– Vad som är intressant med er undersökning är att den indikerar att författarskap hanteras på ett problematiskt sätt redan tidigt i forskarkarriären. Det verkar som om unga forskare skolas in i ett beteende som man kan befara kommer att fortsätta under hela deras karriär.
Charlotte Haug på norska Tidsskriftet tycker att siffrorna är anmärkningsvärt höga.
– För fem eller tio år sedan hade jag blivit mindre förvånad. Men de sista åren har det varit mycket fokus på detta och jag skulle ha väntat mig att omfattningen var lägre.

Ett sätt att minska förekoms­ten av hedersförfattare tror Charlotte Haug är att vara tydlig med att man som medförfattare har ett personligt ansvar för artikelns innehåll.
– I samband med Sudbøaffären var det några av medförfattarna som kände sig orättfärdigt utpekade. Men vi var stenhårda med »om du är medförfattare är du ansvarig«. Det går inte att komma i efterskott och säga att man inget visste.
Utan att på något sätt ursäkta de som medvetet kringgår reglerna menar Ginny Barbour att frågan om hedersförfattarskap pekar på ett problem, nämligen att det finns så få sätt vid sidan av författarskapet att erhålla vetenskapligt erkännande.
– Jag är inte säker på att författarskap i dag är ett bra sätt att ge vetenskapligt erkännande. Vi kanske måste tänka om. Kanske ska det finnas ett särskilt erkännande för den som ordnat finansieringen. Kanske ska vi ha flera typer av författare. Eller kanske ska vi helt sluta tala om författarskap med tanke på den komplexa forskning med väldigt många inblandade som bedrivs nuförtiden.