När Läkartidningen berättar om uppgifterna i intervjun med A, att läkare ställer som ultimatum att få vara med i författarlistan för att ta prov, inskärper Sten Lindahl att de så kallade Vancouverreglerna ska respekteras.
– Att bara ta ett prov eller en biopsi meriterar absolut inte till medförfattarskap. Sådana krav kan man inte resa inom vårt yrke.
Är man som läkare skyldig att ställa upp och hjälpa till med att samla in patientmaterial eller -data till forskning?
– Det måste vara en rimlig arbetsinsats, men det är klart att om du arbetar på ett universitetssjukhus måste du av och till vara beredd att kryssa i en ruta i en patientjournal eller ta ett extra vävnadsprov eller några milliliter blod till. Så har man gjort i alla tider.
Om insamlingen kräver en mer omfattande insats på kliniken menar Sten Lindahl att forskaren i första hand själv bör närvara och sköta provtagningen. Om klinikern lägger ner ett stort arbete på att samla in material för forskning kan det vara rimligt med medförfattarskap, menar han.
– Men då bör man engagera sig i hela processen, inklusive artikelskrivandet.
Professor Anders Ekbom, prefekt vid institutionen för medicin vid Karolinska institutet och tidigare CS-ledamot i Läkarförbundet, är medveten om att det förekommer att läkare ställer krav på medförfattarskap för att ta prov.
– I min värld är det Vancouverreglerna som gäller. Men jag vet att behovet av att få material gör att man ibland faller till föga.
Har du själv stött på den typen av krav?
– Ja. Oftast är det yngre kollegor som får sådana krav. Jag har flera gånger blivit inkopplad och då har jag sagt att klinikerna är välkomna att vara medförfattare, men då är det inte nog att lämna material utan då krävs en mer aktiv insats.
Anders Ekbom tror att en förklaring till att hedersförfattare ofta är läkare är behovet av att meritera sig för att bli befordrad.
– Går man tillbaka 30 år räknade man i större utsträckning än i dag antal pek vid tjänstetillsättning. Men fortfarande finns det en tjänstestruktur där akademisk meritering är viktigare för läkare än för andra yrkesgrupper.
Att läkare måste forska för att meritera sig till docenturer och professurer, samtidigt som utrymmet för detta är litet i en organisation där tyngdpunkten ligger på effektiv vårdproduktion – skulle det kunna vara en förklaring till att kliniker kräver medförfattarskap för att bidra till provtagning?
– Jag tror inte på den förklaringen. Åtminstone på Karolinska menar jag att vi inte har mindre tid för forskning. Vi har bara samlat ihop tiden på annat sätt och skapat hel- och halvtidstjänster i stället för spridda timmar som man hade tidigare, säger Sten Lindahl.
