Av 68 svenska nationella kvalitetsregister har 45 register samarbete eller utbyter data med andra länder, visar en sammanställning från Sveriges Kommuner och landsting, SKL, från 2009. Många av de utländska registren har anammat registermodell, teknik eller variabler, eller är anslutna till den svenska motsvarigheten. Den breda täckningen och de långa tidsserierna i kvalitetsregistren är den främsta anledningen till uppmärksamheten på svenska register utomlands. Och intresset bara ökar.
– Vi märker att förfrågningarna från utländska gäster blir fler och fler kring registren. Vi ser bara positivt på utvecklingen, säger Bodil Klintberg, samordnare för kvalitetsregister på SKL.
Kvalitetsregister som exempelvis Swede­heart, Rikshöft, diabetes-, höftprotes-, reumatologi- och bråck­registren har samarbeten med utlandet. Ett av de som kommit längst är det nationella kataraktregistret, med en täckningsgrad på 98,5 procent, som varit förebild för ett europeiskt register som startade redan 1995. Till registret rapporterar över 90 kliniker från 25 länder under en månad per år. Sedan 2008 pågår även ett stort EU-finansierat projekt som går ut på att den europeiska kataraktföreningen ska föra in registrets modell i 15 EU-länder under en treårsperiod.
– Vi ska stå för första linjens support och vi har utbildat registerhållare från tolv utländska kataraktföreningar. Inom kort får vi de första resultaten, säger Mats Lundström, registerhållare och överläkare vid Blekingesjukhuset.

Ytterligare ett register med mycket utlandssamarbete är Rikssvikt. I dag används databasen av femton sjukhus i Österrike. Sedan ett drygt år jämförs data utifrån registrets variabler med kliniker i Italien, som har det största registret i Europa. Ulf Dahlström, registerhållare, som även sitter med i styrelsen för European Heart Failure Association, har även bidragit till att nyligen skapa ett stort europeiskt register med en gemensam databas.
– Detta gjorde vi med Rikssvikt som modell. Det fanns förvånansvärt lika tankar om vilken databas och vilka variabler vi skulle ha, säger Ulf Dahlström, som är professor och överläkare i kardiologi vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Registersamarbetet ingår nu i en studie mellan tolv länder, bland annat Grekland, Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien och Rumänien.
Går det att jämföra svensk vård med länder med annan sjukvårdsstruktur?
– Ur epidemiologisk synvinkel är alla jämförelser bra, men självklart är det bättre för oss att jämföra oss med länder som Tyskland och Frankrike än Rumänien, säger Ulf Dahlström.

Just nu planeras ett svensk-tyskt samarbete utifrån det nationella svenska rygg­registret Swespine, som täcker 85 procent av all kirurgi kring ländryggens sjuk­domar. Registerdata från privat­ägda svenska Spine Center Göteborg och Stockholm Spine Center, som ingår i Global Health Partner, kommer att jämföras med data från den tyska privata vård­givaren Schön Kliniken som i dag omfattar 15 sjukhus med specialiteter inom ortopedi, kirurgi och neurologi. Spine Center i Stockholm och Göteborg står för ungefär 25 procent av ryggregistrets data. Olle Hägg, en av de ansvariga för ryggregistret samt över­läkare vid Spine Center Göteborg, är entusiastisk över samarbetet.
– Vi kommer att få tillgång till större volymer av operationer och kunna göra snabbare analyser. Vi vet att skillnader i behandlingstraditioner finns, frågan är vad de betyder? Det ska bli spännande att se vilka spin-off- effekter vi får. Patienterna kommer att tjäna på detta, säger Olle Hägg.

Varje år görs cirka 1 000 rygg­operationer för diskbråck och spinal stenos vid de två svenska klinikerna och till dessa kan 5 000–6 000 ingrepp läggas från de tyska sjukhusen i och med samarbetet. Resultaten jämförs ut­ifrån några utvalda variabler från ryggregistret, bland annat komplikationer, smärta i rygg och ben, hälsorelaterad livskvalitet, ryggfunktion och sjukskrivning/arbetsåtergång. Registreringen sker tre månader respektive ett år efter operation med hjälp av skriftliga formulär som sänds till patienterna för ifyllnad. Samarbetet är helt på frivillig basis och finansieringen sker genom klinikernas egen budget.
Lisa van Maasakkers, kvalitetsansvarig inom Schön Kliniken, menar att det svenska ryggregistret verkar vara en »mycket tillförlitlig datakälla«.
– Vi tror att mätningar av medicinska resultat är den enskilt viktigaste faktorn för att skapa kvalitet och förbättra sjukvården, säger Lisa van Maasakkers.
Frågan är dock om det är relevant att göra vidare jämförelser, till exempel jämföra resultat från de privata klinikerna med offentlig vård i ryggregistret.
Enligt Olle Hägg finns inga dramatiska skillnader mellan ryggkirurgi i privat och offentlig regi i Sverige. Men han påpekar samtidigt att vissa skillnader finns i patient­urvalet.
– Till exempel har 20 procent av våra patienter privat sjukvårdsförsäkring. Vad det betyder för resultaten är inte klarlagt. Utomlands kan det kanske finnas större skillnader mellan privata och offentliga kliniker, säger Olle Hägg.