I december presenterade Sveriges Kommuner och landsting (SKL) utfallet av den fjärde halvårsvisa punktprevalensmätningen av VRI, vårdrelaterade infektioner (LT nr 52/2009).
Precis som för ett år sedan har nu SKL gjort en specialbearbetning av materialet för Läkartidningen (LT nr 4/2009) utifrån kliniktyp (Figur 1). I fjol kunde Läkartidningen berätta att gynekologin hade lägst andel VRI bland de somatiska specialiteterna, något som består. Urologin är den specialitet som har högst andel VRI, men hör ändå till de specialiteter som minskat sin andel VRI mest i procentenheter mätt under det gångna året. Urologiklinikernas patienter utgör dock en liten grupp och felmarginalen är desto större. Sifforna är alltså betydligt säkrare när det gäller t ex invärtesmedicin.
Nytt är att även psykiatrin ingår i det presenterade materialet. De har som väntat en låg andel VRI, 1,3 procent.
– Det är väldigt roligt att se att vi får med psykiatrin i ökande omfattning. Senast rapporterade tre fjärdedelar av all sluten psykiatrisk vård förekomsten av vårdrelaterade infektioner, säger Dag Ström, till nyss projektledare för SKL:s Nationell satsning för ökad patientsäkerhet.
Dag Ström poängterar att det presenterade materialet i övrigt, med med riskfaktorer och diagnoser enbart bygger på den somatiska slutenvården.
Av alla inneliggande patienter hade 32 procent antibiotikabehandling, 30 procent hade varit föremål för kirurgiska ingrepp, 21 procent hade urinvägskateter (KAD), 13 procent hade central venös kateter, 8 procent hade immunhämmande behandling och 2 procent hade tracheostomi eller var intuberade mätdagen. Detta är kända faktorer som ökar risken för VRI.
Dag Ström säger att varje landsting ligger ganska stilla mellan mätningarna i andelen patienter med de olika riskfaktorerna, däremot kan man notera att de olika landstingen skiljer sig åt. Som exempel tar han KAD (Figur 2):
– Det har utvecklats terapitradition över tid för när man ska och inte ska ha KAD.
Trots skillnader i riskfaktorer har man enligt Dag Ström ändå inte kunnat se parallella tydliga skillnader i VRI. Få riskfaktorer betyder inte nödvändigtvis att man har få VRI.
En underliggande riskfaktor för alla former av VRI är dålig följsamhet till basala hygienrutiner (se artikel på föregående uppslag). Petra Hasselqvist, som nu tagit över projektledarskapet efter Dag Ström, berättar att SKL snart även ska göra nationella punktprevalensmätningar av följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler.
– Sedan kommer vi att koppla ihop det med VRI-mätningarna, säger Petra Hasselqvist.
Och Dag Ström fyller i:
– Att hantera till exempel en urinvägskateter korrekt bygger i grunden på att de basala hygienrutinerna och klädreglerna är uppfyllda, det hänger ihop som ler och långhalm!
Figur 1. Andel patienter med vårdrelaterade infektioner, fördelat på kliniktyp, i procent.
Figur 2. Andel patienter med urinvägskateter i somatisk slutenvård vid mätningen hösten 2009, fördelat på landsting, i procent.
