Äldre patienter får ofta sämre medicinsk behandling än de skulle kunna och borde få, varnar Cancerfonden. Äldre cancerpatienter är kraftigt underrepresenterade i kliniska studier om nya behandlingsmetoder. Okunskap leder också till underbehandling.
– 65–80-åringar skiljer sig åt beroende på vilket organsystem som börjar svikta. En behandling måste därför styras av hur individen ser ut, inte av kronologisk ålder. Men på det här området saknar vi kunskap, säger professor Bengt Westermark, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.
– Vi måste individualisera och se vilken form av cancerbehandling som den enskilda patienten behöver, säger Bengt Westermark.
Över 60 procent av alla cancerdiagnoser ställs på personer som är 65 år eller äldre. Ändå utgör patienter mellan 65 och 70 år inte mer än drygt 20 procent av de patienter som ingår i fas 2-studier i USA och Europa. För patienter som är över 70 år är motsvarande siffra 8 till 13 procent.
Cancerfonden uppmärksammar också de stora regionala skillnaderna inom cancervården. För prostatacancer, den vanligaste cancerformen i Sverige, saknas i dag vetenskapligt underlag i form av stora randomiserade studier när det gäller bästa behandlingsval vid olika stadier.
– Att få en jämlik vård i hela landet är svårt, och rapporteringen till kvalitetsregister är skrämmande heterogen. Mätbara mål på riksnivå skulle kunna minska de regionala skillnaderna, kommenterar Bengt Westermark, som helst skulle vilja se ett nationellt »cancerinstitut«.
– Kanske i form av ett permanent nationellt cancerinstitut som är fristående från huvudmän och myndigheter och som rapporterar direkt till departementet.
Cancerfonden återkopplar vid pressträffen på onsdagen till »Nationell cancerstrategi«, som utredaren Kerstin Wigzell överlämnade till regeringens för ett år sedan (se LT nr 9/2009, sidan 574) och som innebär att cancervården ska koncentreras och specialiseras, samtidigt som patienter ska beredas en likvärdig och sammanhängande vård, under beskydd av en vårdkoordinator, som tilldelas patienten vid diagnostillfället.
Strategin innehåller många bra förslag, men implementering går alltför långsamt, anser Cancerfonden.
– Men regionala cancercenter börjar bildas. Dessa blir ett nav för sjukvård och prevention, men också för forskning med biobanker och kvalitetsregister. Här kan klinisk forskning och experimentell forskning integreras, säger Bengt Westermark, som understryker att alla yrkeskategorier som deltar i sjukvårdsarbetet bör delta i forskningen, även till exempel logopeder och arbetsterapeuter.
Ett problem är dock styrningen:
– För att klinisk och experimentell forskning ska kunna integreras, måste universiteten och landstingen gå ihop när det gäller ledarskap. Men att få en jämlik vård i Sverige, det är en uppförsbacke.

Läs hela rapporten:

Cancerfondsrapporten 2010