Redan innan narkosläkaren blev misstänkt för dråp hade Astrid Lindgrens barnsjukhus inlett ett arbete för att öka rapporteringen av negativa händelser och sikta en nollvision för vårdskador.
– Det bygger ju på långsiktighet och systemtänkande, aldrig straffa enskilda, aldrig hitta syndabockar och att vara totalt öppen, säger Barbro Fridén.
Hon menar att det synsättet totalt kraschade med mediernas intresse av sensationer.
– Här har vi chefer gått runt och sagt att »ni måste rapportera alla avvikelser för det är vårt enda sätt att undvika att någon kommer till skada«. Sedan blir de uthängda på Aftonbladets löp när de gör det. Det är en omöjlig sits.
Barbro Fridén säger att det i medierna har låtit som om det bara är Astrid Lindgrens barnsjukhus i hela Sverige som lämnar lex Maria-anmälningar till Socialstyrelsen.
Hon säger också att tidningarna som tidigare väntat på beslut i HSAN-ärenden numera skriver redan när en HSAN-anmälan lämnas in, ibland med namn på den anmälda.
– I det läget blir en del av våra patientföräldrar oroliga. Vi har haft situationer där föräldrar har stått i den aktuella vårdsituationen och undrat om sjuksköterskan är säker på att hon ger rätt dos: »Kan du det här?« »Har du blandat rätt?« Det ökar ju stressen och oron för våra medarbetare.
Enligt henne har Astrid Lindgrens barnsjukhus varken större eller mindre problem med risker och tillbud än något annat svenskt sjukhus.
– Vi är ju inte ofelbara, men något krissjukhus är vi verkligen inte!
Barbro Fridén säger att många har helt andra, och rimliga, krav på sjukvården i dag jämfört med förr.
– Det är ju ingen hemlighet att vi har fått ytterligare en polisanmälan i efterförloppet till det här. Men jag tror egentligen inte att det har så mycket att göra med den förs­ta, utan det är ett paradigmskifte hur man ser på saker och ting.
Mediernas tuffa rapportering och föräldrars ifrågasättande är enligt Barbro Fridén något som inte går över. Det är mer av den delvis nya synen på samhällets funktioner än en följd av förundersökning och åtal mot narkosläkaren.
– Många tänker att när ett barn dör så är det något fel, för det kan inte vara rimligt. Och då går man till polisen. Det har man inte gjort förut.