Vem är du?
– Jag är 21 år och har suttit i MSF:s styrelse i två år, det närmast föregående som vice ordförande. Jag läser på sjätte terminen vid läkarprogrammet i Umeå. Jag har valt Umeå för att jag älskar snö och friluftsliv, men är uppvuxen i Stockholm (berättar hon från en buss på väg ner mot en skidsemester i Chamonixdalen). Som ung var jag politiskt engagerad och aktiv i Socialdemokraterna. Jag tycker det är roligt med föreningsliv.
Hur känns det att bli ordförande?
– Det känns jätteroligt och ska bli mycket spännande! Jag kommer fortsätta att arbeta med utbildningsfrågor, där det är mycket på gång. Vid fullmäktige hade vi fokus på grundutbildningen och AT:s framtid. Utbildningsdepartementet ska i höst utreda läkarutbildningen, där EU-kommissionen vill att Sverige ska ha en 6-årig utbildning, samtidigt som en utredning från Riksrevisionen pekar på att man ska ta in mer psykiatri i grundutbildningen.
Hur har din utbildning varit?
– Jättebra hittills. Jag går i de nya kullarna, och vi är fler och fler studenter. Det fungerar prekliniskt, men vid praktik är kvaliteten på handledningen jätteviktig. Sverige behöver fler bra läkare, men inte fler läkare!
Vilken är den viktigaste frågan för MSF?
– Rekrytering. Vi har en något vikande anslutningsgrad, även om vi får många utlandsstuderande. De stora frågorna är viktiga, men vi måste också ha en fungerande lokal organisation.
