Kartläggningen, som är den första som gjorts, ingår i arbetet med att ta fram en förbundspolitik för läkares forskningsfinansiering. Den visar på ganska betydande skillnader mellan landstingen när det gäller hur medlen fördelas mellan projekt, tjänster och infrastruktur.
Också nivåer på kringkostnader som hyra och overhead varierar mycket. Maria Lindholm, utredare på Läkarförbundet, menar dock att dessa siffror bör tas med en nypa salt, eftersom redovisningsprinciperna skiljer sig åt mellan landstingen.
– Skillnaderna kan bero på verkliga omständigheter men också på hur väl vi lyckas samla in alla uttag.

Det var också det faktum att siffrorna är så osäkra, snarare än storleken på dem, som föranledde mest reaktioner när rapporten presenterades på ett seminarium på Läkarförbundet på onsdagen.
– Det viktigaste är inte om pengarna fördelas regionalt eller nationellt utan vad som kommer ut av satsningarna. Och då måste man ha samma redovisingsprinciper, både när det gäller ekonomin och kvaliteten på den forskning som kommer ut, ansåg Mats Ulfendahl, huvudsekreterare för Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin och hälsa.
Kartläggningen har fått extra aktualitet i och med regeringens beslut i december 2009 att säga upp det nuvarande ALF-avtalet. Peter Honeth, statssekreterare vid Utbildningsdepartementet, tyckte att frågan om syftet med ALF-pengarna är den som först måste besvaras när ett nytt avtal nu ska förhandlas fram.
– Traditionellt har de varit till för att varje läkare på universitetssjukhusen ska få lite forskningsresurser. Det är dags att sätta ner foten och säga att ALF-medlen är till för sjukvårdens behov. Om det sedan kallas för preklinisk, klinisk eller translationell forskning är ointressant.
Mikael Damberg (S), ledamot i riksdagens utbildningsutskott, påminde om att den kliniska forskningen nyligen behandlats både i en utredning och i en delegation.
– Eftersom forskningspropositionen konstigt nog lades innan utredningarna var klara är det viktigt att ett nytt ALF-avtal tar hand om de frågorna så att utredningarna inte hinner ligga av sig.