Den 31-åriga kvinnan, som lider av en progressiv neurologisk sjukdom och vårdas i respirator sedan sexårsåldern, ville att Socialstyrelsen skulle ge klartecken att hon kunde få bli sövd och därefter få sin respirator avstängd.
Socialstyrelsen skriver i sitt svar till kvinnan att man inte kan besluta i enskilda ärenden, däremot beskriva de generella rättsliga förutsättningarna: »Om patienten inte vill att en livsuppehållande behandling ska sättas in eller fortsätta, ska läkaren respektera patientens önskan förutsatt att patienten är beslutskompetent, välinformerad och införstådd med konsekvenserna av olika behandlingsalternativ.«
– I samband med detta ska man ge smärtlindrande och ångestlindrande behandling om det bedöms nödvändigt för att leva upp till kraven på god palliativ vård, säger Anders Printz, chef för avdelningen för regler och tillstånd på Socialstyrelsen.
Det finns inga krav på att patienten ska vara döende, däremot måste läkaren ha ställt en så säker diagnos att han eller hon kan bedöma sjukdomens prognos och vilka behandlingsalternativ som finns. Bedömningar, beslut och hur patienten informerats ska alltid dokumenteras i journalen.
Den som agerar enligt dessa principer riskerar, enligt Anders Printz, inte åtal.
– Vår utgångspunkt är att om man följer hälso- och sjukvårdslagen och ger god vård inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet så riskerar man inte straffrättsliga konsekvenser. Men man kan inte utesluta att det i en specifik situation kan finnas enskildheter som en åklagare väljer att granska.
Några kriterier för när en patient ska anses beslutskompetent finns inte i dag, enligt Maria Jacobsson, jurist på Socialstyrelsen, utan det är en professionell bedömning från den behandlande läkarens sida.
– Men utgångspunkten är att patienten normalt är beslutskompetent.
I och med detta besked gör Socialstyrelsen, efter att de senaste åren ha gett oklara och delvis motstridiga besked, nu en tydlig åtskillnad mellan att avbryta en livsuppehållande behandling på patientens begäran, vilket är tillåtet och i vissa fall påbjudet, och att ge dödshjälp, det vill säga att vidta en åtgärd vars enda syfte är att avkorta patientens liv, vilket inte är tillåtet.
Enligt Anders Printz återspeglar beskedet en förskjutning i svensk rätt som ägt rum de senaste åren.
– Det har skett en förskjutning rättsligt och etiskt av tolkningen av hur beslut ska fattas inom vården, där patienten har blivit ett mycket tydligare subjekt. Detta aktualiseras även i situationer som dessa.
Ingemar Engström, ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, är nöjd med att Socialstyrelsen äntligen »satt ner foten«.
– Efter att ha vacklat i flera år tar nu Socialstyrelsen klart och tydligt ställning i en fråga där vi länge pressat på. För läkarnas del betyder det att det kanske blir ännu tydligare att avbrytande av livsuppehållande behandling är ett vårdtagarbeslut och inte ett vårdgivarbeslut.

Länk till svaret till Läkaresällskapet och brevet till kvinnan finns på Socialstyrelsens webbplats:

Avbrytande av livsuppehållande behandling

Se även:

Samlingssidan med debatt- och nyhetsartiklar mm på temat läkarassisterat självmord och näraliggande ämnen