Styrelsen för Distriktsläkarföreningen, DLF, presenterade en genomgång av vilka krav som ställs inom de olika vårdvalssystemen på att läkare som patienterna kan lista sig hos är allmänläkare. Villkoren varierar från en allmänläkare per enhet till att i princip alla läkare ska vara allmänmedicinare. Några landsting har enbart vaga formuleringar om att allmänmedicinsk specialistkompetens ska finnas »i tillräcklig omfattning«.
– Det finns en betydande risk att detta leder till en utarmning av den allmänmedicinska kompetensen på sikt. Vi tror att det kan behövas nationell styrning för att säkra återväxten av allmänläkare, sade Anders Nilsson i DLF:s styrelse.
Ove Andersson, som fullmäktige senare valde om som ordförande för DLF, frågade de inbjudna talarna, Anders Andersson (KD), ordförande i den borgerliga alliansens arbetsgrupp för vårdfrågor, och Dag Larsson (S), oppositionslandstingsråd i Stockholm, vad de ville göra för att det ständiga talet om allmänmedicinen som grunden i primärvården ska bli mer än retorik.
Anders Andersson berättade att han tvekat inför att släppa kravet på allmänmedicinsk kompetens i vård­vals­propositionen, men hänvisade till läkarbristen.
– Utan tillräckligt många läkare kan vi inte leva upp till befolkningens förväntningar. Primärvårdens personal måste också känna att de klarar sitt uppdrag utan att slita ut sig. Därför har vi öppnat upp för andra läkarspecialiteter.
Dag Larsson underströk sitt partis ståndpunkt att eftersom förutsättningarna varierar mellan landstingen bör vården utformas på regional nivå medan statens roll bör vara att garantera vårdens kvalitet.
Vårdvalet har satt fokus på frågan om vad det allmänmedicinska åtagandet innebär. Olika landsting har olika definitioner inom sina vårdvalssystem, som inte sällan de facto baseras på vad slutenvården inte klarar av eller har resurser till. Ove Andersson aviserade att man kommer att bli mer aktiv i debatten kring vad det allmänmedicinska åtagandet utgör.
– Vi måste ha en politisk grundaktivitet på området, annars kommer andra att sätta vår agenda.
Christina Fabian, ordförande för DLF 1992–1996, menade dock att det är en diskussion som stått på samma fläck i 25 år.
– Se till att vi blir fler och att Läkarförbundet jobbar för oss och släpp definitionsfrågan, uppmanade hon.
I ett tillägg till verksamhetsplanen beslutade fullmäktige att DLF aktivt ska se över skyddsombudens organisation och rekryteringen av nya skyddsombud inom primärvården. Bakgrunden är att vårdvalet medfört en ny arbetsgivarstruktur.
– Det kan behövas regionala skyddsombud som kan gå in hos privata arbetsgivare. Det kan huvudskyddsombuden inte i dag, sa Per Nordlund från sydvästra Skånes lokalavdelning, som kom med yrkandet.