– Jag är övertygad om att USA håller på att tappa sin ledning, och då gäller det att vi fokuserar på Asien, säger rektor Harriet Wallberg-Henriksson när vi möts på ett svensk-kinesiskt innovationsforum i Peking den 21 maj. Mötet är en storsatsning från svenskt näringsliv och forskning och skedde i närvaro av kungen, näringsminister Maud Olofsson och den kinesiske vice premiärministern Li Keqiang.
Västerlandet och i synnerhet USA ligger fortfarande långt före Kina inom medicinsk forskning och läkemedelsutveckling. Men det är på väg att ändras, tror Wallberg-Henriksson.
– Kina har bestämt att 2020 ska de vara ledande inom innovation. Jag är övertygad att år 2025–2030 kommer vi ha sett en stor maktförskjutning från USA till Asien. Och då gäller det för Europa och Sverige att hålla kvar sin position och hitta nya samarbetspartner.
KI har hittills haft 350 kineser som disputerat. Som mest har KI haft 100 registrerade kinesiska doktorander vid samma tillfälle. De är en del i globaliseringen av institutet.
Mer än 60 procent av KI:s årliga 4 000 publikationer är skrivna tillsammans med forskare från andra lärosäten, och resultatet har blivit högre kvalitet, menar rektorn. Harriet Wallberg-Henriksson ser de kinesiska doktoranderna som en investering för framtiden. De som kommer är 20–30 år och tillbringar 3–4 år i Sverige. Det betyder att Sverige och KI kommer att spela en stor roll för dem i en viktig period av livet.
KI försöker nu rekrytera fler kineser till ett nytt masterprogram i bioentreprenörskap. Den första kullen blir klar i dagarna. I den kinesisk-engelska katalogen marknadsför sig KI som »Hemmet för Nobelpriset för fysiologi och medicin«. Nobelpriset är enormt uppmärksammat i Kina, och det har blivit något av en fix idé när landet ska få sitt första egenproducerade Nobelpris.
Harriet Wallberg-Henriksson är synbart imponerad av utvecklingstakten i kinesisk forskning.
– Jag hade själv kinesiska doktorander på 90-talet. På den tiden klarade många inte språket. Men i dag är de jätteduktiga. Wallberg-Henriksson menar att kinesiska doktorander i snitt är flitigare än svenska.
– De är som alla asiatiska doktorander. De har en ambitionsnivå och ett driv som man inte ser hos våra svenska, säger Wallberg-Henriksson.
Den stora kinesiska befolkningen och deras sjukdomsbilder är också mumma för medicinforskare.
– Ibland har vi inte tillräckligt patientunderlag i Sverige. Det är verkligen en win–win-situation, säger Henriksson.