År 2009 var inget toppår för läkarnas löneutveckling – åtminstone inte procentuellt sett. Inom den landstingskommunala sektorn steg läkarlönerna med i genomsnitt 2,7 procent, att jämföra med 4,4 procent 2008. Samtidigt ledde finanskrisens återverkningar, och framför allt den låga riksbanksräntan, till att konsumentprisindex (KPI) sjönk med 0,3 procent under 2009, medan KPI steg med 3,5 procent året innan. Precis som för den övriga arbetsmarknaden var alltså 2009 ett reallönemässigt gott år för läkarna.
Siffran 2,7 procent är något under det garanterade utfallet om 3 procent som avtalet med SKL innebar.
– Det beror dels på att AT-läkarna inte ingår i det garanterade utfallet men också på att flera lokalföreningar tecknade tvåårsavtal där löneökningarna blev utlagda under det första avtalsåret, 2008, säger Läkarförbundets chefsförhandlare Karin Rhenman.
I likhet med 2008 hittar man den bästa löneutvecklingen bland chefer och distriktsläkare. Denna gång är det dock bara toppcheferna som fått ett markant lönelyft. Gruppen chefer direkt underställda styrelse eller nämnd har fått en löneökning på 5,1 procent, medan lägre chefer fått nöja sig med hälften.
Distriktsläkare utan speciellt ansvar har fått en höjning på 4,0 procent. Att allmänläkarnas löner går upp ligger i tiden, anser Karin Rhenman.
– Det har varit fokus ganska länge på behovet av en fungerande första linjens vård, ett fokus som ökat ännu mer med vårdvalet. Detta i kombination med att det är brist på allmänmedicinare har lett till satsningar från arbetsgivarna på distriktsläkarnas löner.
Andra grupper vars löneökningar ligger över genomsnittet är specialistläkarna och AT-läkarna, som båda fått ökningar på 3,2 procent. Att AT-läkarnas löner går upp mer än andra läkares gläder Lena Ekelius, ordförande i Sveriges yngre läkares förening.
– Arbetsgivarna har tidigare sett AT mest som en utbildningstjänst. Vi har i både centrala och lokala förhandlingar varit på arbetsgivarna för att man ska lyfta upp AT-läkarna som en viktig grupp i vården som måste premieras.
En grupp som haft en dålig löneutveckling är vikarier. Legitimerade läkarvikarier har fått en löneökning på 2,0 procent, medan icke-legitimerade vikarier, alltså främst läkare med examen som väntar på sin AT, höjt lönen med bara 0,3 procent.
– Det är anmärkningsvärt att löneutvecklingen varit så dålig. Vi tror att det är lägstalönen som varit normerande nedåt. Jag tror att mycket kommer att förbättras för den här gruppen när vi nu först får en höjning av lägstalönen med 1 500 kronor och sedan tar bort den. Det nya löneavtalet innebär dessutom att det lokala facket får mycket större inflytande över lönesättningen, både av vikarier och AT-läkare, säger Lena Ekelius.
2009 är det andra året som det nya befattningsklassificeringssystemet AID används inom den kommunala sektorn. I systemet finns bland annat en särskild kodning för icke-chefer som har funktionsansvar, alternativt visst ledningsansvar.
– En sak som framgår i det nya systemet med ansvarskoder är att mer ansvar kan ge mer pengar. Man ser att specialistläkare som har bakjour eller har ansvar för ett medicinskt område har drygt 2 000 kronor mer än andra specialister. Det är bra att lönesystemet premierar medarbetare som tar på sig större ansvar, säger Karin Rhenman.
2009 var löneökningen inom den privata sektorn lägre än i den kommunala. Läkare anställda i företag anslutna till Vårdföretagarna fick en löneförhöjning på 2,3 procent, medan privat anställda företagsläkares löner steg med 2,2 procent.
