Rehabkedjans tidsgränser hålls inte

Försäkringskassan klarar inte att hålla de nya tidsgränserna, men det går åt rätt håll, enligt Riksrevisionen.
Efter 180 dagar ska Försäkringskassan bedöma om det finns arbetsförmåga i förhållande till hela arbetsmarknaden eller om det finns särskilda skäl för sjukskrivning. Det klarar kassan i 77 procent av fallen (februari 2010). Ett år tidigare, i januari 2009, var motsvarande siffra 31 procent.
Däremot är det svårt att hinna bedöma arbetsförmågan inför dag 91, ofta på grund av sena eller otillräckliga underlag från individen, arbetsgivaren eller läkaren, enligt rapporten.
I allt fler fall upprättas i dag en plan för återgång i arbete. År 2007 hade en sådan plan upprättats i 21 procent av alla fall som pågått i mer än 90 dagar, och 2009 var andelen 71 procent.
Däremot hålls färre avstämningsmöten i dag. Andelen där möten hållits inom 90 dagar har minskat från 16 procent 2007 till 7 procent 2009. Såväl avstämningsmöten som planer för återgång i arbete infaller tidigare än förut, men fortfarande för sent i processen. Sammantaget anser Riksrevisionen ändå att sjukskrivningsprocessen blivit mer aktiv.
Men det finns en rad brister i tillämpningen. En del av skulden får regeringen, som inte gav Försäkringskassan tillräcklig förberedelsetid för regeländringarna 2008. Ett exempel är att nya begrepp som då infördes blev otydliga och svåra att tolka, till exempel vad som ska anses vara särskilda respektive synnerliga skäl. Oklarheter kan leda till fel och en godtycklig tillämpning, anser Riksrevisionen och uppmanar Försäkringskassan att arbeta med att skapa en mer korrekt och enhetlig tillämpning av de nya reglerna.
En viktig förutsättning för rehabkedjan är samspelet mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården. Och det fungerar inte fullt ut, konstaterar Riksrevisionen som intervjuat försäkringskassehandläggare. En tredjedel tycker att samspelet fungerar bra, en tredjedel tycker att det fungerar dåligt.
Handläggarna tycker att det kan vara svårt att få kontakt med läkare, ibland måste de använda samma telefonkö som allmänheten. Samtidigt har Läkarförbundet till Riksrevisionen påpekat liknande problem att få kontakt med kassan, till exempel att det inte alltid finns kontaktuppgifter för handläggarna.
Handläggarna lyfter ytterligare problem: Svårigheter att få till stånd avstämningsmöten där läkare är med, hög omsättning av läkare, vilket ger dålig kontinuitet i sjukfallen samt bristande kvalitet på läkarintygen.
Ett undantag är kontakten med företagshälsovården, som handläggarna upplever som övervägande positiv, men så var det även innan rehabkedjan infördes.
Två tredjedelar av handläggarna bedömer att väntetiderna i vården gör att rehabkedjans tidsgränser inte kan hållas.
Granskningen baseras på 38 intervjuer med handläggare på sju försäkringskassekontor, representanter för Försäkringskassans respektive Arbetsförmedlingens huvudkontor, Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och landsting samt Läkarförbundet.